Göteborgsposten – 16 april 1868, sida 1

1uUTCUUIJA. i låter sig sedan till det lumpna brottet att bedraga andra, för att kunna fortsätta det vansinniga spelet. Man offrar sin egen samvetsfrid, sitt själslugn. Man kastar sig i en berusande kamp med sig sjelf: man måste noga öfvervaka alla sina egna steg, en Faust som sjelf är sin egen Mefistoseles; man måste hafva sorgfällig vakt öfver sig sjelf ej blott i det yttre lifvet, inför främmande, utan äfven i sjelfva hemmet, i kretsen af de sina. Man är i nära umgänge med dem man kallt bedrager; man trycker deras händer och talar om vänskap och broderskap vid champagnen. Hvilken nervspänning, hvilken feber! Det blir snart för sent att vända om på den slippriga stråten. Och det förfärliga spelet fortfar, mot hvilket en skakande natt vid gröna bordet i Homburg är ett intet. Det är ett gräsligt parti rouge et noir om lycka eller olycka, rikedom eller upptäckt, anseende eller förnedring. Vinner man, så är man rik, målet är vunnet, man är en halfgud och kan tillfredsställa sitt makteller njutningsbegär, och man föresättor sig att på ett ädelt sätt begagna rikedomen, för att försona sig sjelf med hänsyn till dess åtkomst. Tappar man, enfin... Sjelfmordet eller rymningen måste alltid vid ett sådant spel skymta i bakgrunden: det förra befriar en så lätt från det verldsliga straffet, den senare lyckas ju numera nästan för alla. Wijkander tappade, men hann icke rädda sig undan rättvisans grepp. Tyvärr är det ej nog med att man hunnit försäkra sig om honom. Följderna af denna stora förfalskning skola tvifvelsutan komma att visa sig i en ännu svårare tryckning på de näringar, hvilka bero af jordbrukare, bruksegare etc. Dea oskyldige skall ännu en gång komma att lida för den skyldige. Den föreställningen skall yttermera stadga sig, att det ligger någonting ruttet i deras näringsgrenar. Vi ha för vår del förut flera gånger behandlat detta ämne. Den för några år sedan rådande lättheten att erhålla penningar mot egendomshypotek gjorde egendomshandeln till en svindlande affär. Jorden stegrades i pris till en grad, som vida ötversteg dess värde. Den köptes med tillhjelp af dyra inteckningar. Men penningetillgången minskades. Till en början vinglade man sig fram med lån i bankerna på korta omsättningstider. Räntorna blefvo allt tyngre och tyngre. Den ene efter den andre måste afstå sin egendom till borgenärernas förfogande. Egendomarne föllo samtidigt i kapp. De, som köpt egendomar dyrare än de äro värda och erfordrande kapitaler, vida större än dem öfver hvilka de kunna förfoga, hatva alltför ofta, för att fortfarande kunna bålla sig uppe, kastat sig i nya dåraktiga företag. Dessa, med ett bedröfligt bihang af bedrägeri, hafva blifvit så föga sällsynta, att man knappast kan undra ötver, att krediten drager sig ifrån dessa näringar. Der förtroendet är stördt, der håller sig krediten borta. Denna är nästan en sensitiva, som tager intryck af det aldra minsta. Inga lagstiftningsåtgärder kunna återställa den, om icke den förskämda luften rensats. Här om någonstädes kan Montesquieus sinnrika sats tillämpas: Man bör ej söka åstadkomma genom lagarne, hvad man kan göra genom sederna. Våra modernäringar måste dock för sin egen framtid och landets bästa återvinna det rubbade förtroendet, den till en del förlorade krediten. Detta kan endast och på ett varaktigt sätt ske genom ärlig och anspråkslös sträfsamhet, genom ett enkelt och mot tillgångarne svarande lefnadssätt, genom flit och arbete. Man måste med kraftig vilja afstå från den sjelfförödande makteller njutningslystnaden, det ömkliga begåret efter att pösa den ene öfver den andre! Hvar och en sträfve ärligt och förnöjd i sitt kall, belåten med sin lott — då ger affären god vinst och åkern riklig äring, då skall äfven lycksökeriet bortom hafven vara onödigt, ty lyckan trifves lika gerna inom våra egna gränser, då skall fosterlandskärleken ej längre vara en blott fras i hvilken man vid högtidliga tillfällen inlindar sina lumpna lidelser — då skola de bedrägliga spekulationerna bli en blott sällsynt möjlighet! Det är i sanning på tiden, att vi gripa till Herkulesarbetet med kraftig ifver litet hvar, allt uppifrån och nedåt! Tidskrifter. Af Svensk Litteratur-Tidskrift har innevarande årgångs andra häfte ingått,