Göteborgsposten – 11 april 1868, sida 1

— ——— — Kjerulfs Serenad vid Strandbredden m. mBiljetter till konserten tillhandahållas från och med i dag å 2 rdr rmt i Gumpertska boklådan, hvarest man under dagens lopp säkert får fullt upp att göra. Ett länge kändt behoff torde kunna anses fylldt genom det magasin för målade möbler och husgerådssaker, som af hr S. V. Rubenson nyligen öppnats 1 trappa upp i hr Josephis hus vid Södra Hamngatan. Man finner här i en vacker, prydlig och rymlig lokal sammanförda en mängd olika bosättningsartiklar. Utställningen at köksoch skafferieffekter lärer isynnerhet ha slagit an på damerna, hvilka dock lika litet som de manliga besökarne kunnat undgå att beundra de målade och lackerade möbler, hvarpå utställningen jemväl är ganska rik. Synnerligen illusorisk är den å en del af desamma förekommande imitation af olika uäslag, såsom mahogny, jakaranda m. m. En annan ny lokal, som i dag företrädesvis torde bli belägrad af en påskäggslysten ungdom, är konditor C. Nissens etablissement vid Kungsgatan, Denna lokal är nyinredd, dekorerad och möblerad med smak och elegans, och de förfriskningar som der tillhandahållas allmänheten oklanderliga. Ett särskildt kabinett för damer torde bli särdeles besökt af stadens connaisseuser af sötsaker. Som confiseur står hr Nissen ensam och oupphunnen inom vårt samhälle; från hans atelier utgå dagligen verkliga små mästerstycken, hvilka äro så artistiskt utförda att synsinnet är frestadt att från dem afhålla alla yttringar af smaksinnets indelikata lystenhet. Den vackra och vårliga väderleken lockar, särdeles om middagarne, talrika promenerande ut till våra promenader. Hvarföre då längre förmena dem möjligheten af att i det fria få hvila ut efter strapatserna, eller med andra ord, hvarföre dröja med att utsätta soffor och bänkar i allerna, Kungsoch Brunnsparkerna? Från och med nästa Thorsdag, d. 16 d:s, stänger Trädgårdsföreningen sina portar för icke biljetteller kontantegande tvåbenta individer och för alla besvansade fyrbeningar, ett vårtecken, hvilket af somliga anses för osvikligt. I ett sällskap beundrare af italienska operans artister delade man sig i Bennatister och Calistiner. Midt under brinnande konversation hördes en röst utropa: Rå än jag då, jag beundrar uteslutande signora Cari, hvad skall jag kalla mig-då? — KKalla dig du för Cariol, utropade hastigt en lifvad Bennatist.