Göteborgsposten – 11 april 1868, sida 1

Göteborg d. 11 April 1868. Ministerkrisen. Vi mottogo i Thorsdags afton pr telegraf underrättelse om, att utrikesministern h. exc. grefve Manderström, finansministern frih. af Ugglas, krigsministern general Abelin och civilministern Lagerstråle samma dag begärt sitt afsked, hvilket ännu icke beviljats, då telegrammet afgick. Enligt hvad vi sedermera på enskild väg erfarit, kunna afskedsansökningarne anses definitiva. Så plötsligt denna underrättelse än kommit, har den väl ändock till en del ej varit så alldeles oväntad. Grefve Manderströms afskedstagande har länge varit omtaladt och hade kanske redan förut inträffat, om man kunnat bestämma sig för, på hvilkens skuldror hans embete skulle läggas. Inom diplomatiens organisation i allmänhet pågår en reform, som en statsman af den äldre skolan ej gerna skall acceptera, bvarför äfven grefve M:s afgång redan några år ansetts sör en blott tidsfråga, oafsedt hans hållning såsom den ledande mannen för vårt lands yttre politik, hvilken, vare sig med eller utan hans förskyllan, blifvit inskränkt till minsta möjliga proportioner. Riksdagens nedsättande af an slaget till utrikesministören torde ha påskyndat afgången. Såsom grefvens efterträdare omnämner ryktet landsb. i detta län, grefve Ehrensvärd, eller öfverståthållaren Bildt. Att civilministern Lagerstråle ej skulle komma att bli gammal på taburetten, antog man redan i förfjor, då hr L. ganska definitivt motträdde den likväl temligen befogade framställning, som af ett par kommuner gjordes till honom angående en mera frisinnad och rättvis kommunal rösträtt. Den prickning, riksdagens andra kammare gjorde mot honom i dechargefrågan, kan väl anses närmast ha föranledt ministerns beslut. Man uppgitver landshöfdingen i Nyköpings län gretve G. Lagerbjelke såsom designerad till den lediga civilministerportföljen. Friherre af Ugglas och general Abelin mottogo, som bekant, först efter mycket öfvertalande resp. finansoch krigsministersbetattningarne, hvilka onekligen i dessa tider äro tunga bördor. I stället för att genom enig samverkan med regeringen söka med kraft gripa an det svåra värfvet att ställa landets finanser på en fot, som mera motsvarar dess förhållanden och behof, än hvad nu är fallet, har majoriteten inom andra kammaren funnit det vida beqvämligare, hvilket det onekligen äfven är, att vid flera tillfällen visa misshumör. Då de taburetthungriga ej heller underlåtit att i koalition med nämnda kammares majoritet, odalmännen, göra den redan förut tunga bördan ännu tyngre, så är det ej besynnerligt att frih. af Ugglas, missnöjd med uppdraget redan innan han öfvertog det, med en beredvillighet, som icke kostat synnerligt på, afstått från sin portfölj. Det skall bli intressant att erfara, hvilken som skall i sin egenskap af hans efterföljare komma att lyckliggöra landet. Orcaken till hr Abelins afgång torde ligga djupare, än hvad vi utanför stående ännu kunna se. Vi kunna ej föreställa oss, att den famösa schismen i atseende på laboratoriibygg