nandagen har att bjuda på. — En debutant. — Stadenterna komma! — Konserten. — Hr S. V. Rubensons bosattningsmagasin. — Konditor Nissens nya lokal. — När komma sofforna? — Stängdt! — Också ett parti-namn. Öfver de knoppande värförhoppningarne, de glada påskbestyren, kastade underrättelsen om den sista stora katastrofen inom affärsverlden i början at veckan en mörk skugga. Dessa upprepade affärsskandaler, hvilka under senare åren antagit förfärande dimensioner, måste hos hvar och en ovilkorligen i minnet återkalla Hamlets bekanta uttryck: There is something rotten Åc. Om man kunde tänka sig möjligheten af en genomgående revision i alla allmänna, statens eller kommunernas kassor, inom alla större och mindre med prunkande prospekter stoltserande aktiebolag, hvilken sammanstörtning skulle icke följa derpå, men också, hvilken fast och solid samhällsbyggnad skulle icke kunna uppbyggas på spillrorna! Bland dessa vinglerier i stor skala intager den Wijkanderska förfalskningshistorien en dystert framstående plats, ja, det förefaller snart sagdt obegripligt, att en person alldeles ensam, utan medbrottslingar, kunnat bedrifva så enorma förfalskningar, utan att ens skuggan af en misstanke fallit på honom, utan att ban förlorat en hårsmån i det allmänna angeendet. Men vändom oss från denna sorgliga händelse till mera angenäma. Den musikaliska vårfloden har under veckan framvällt med oförminskad styrka och kommer väl så äfven under den nästa, ja, då kunna vi ju till och med vänta sjelfva Svartbäcksgubbarne, direktör Josephson och hans Upsalasångare. Bland veckans konserter intager Domkyrkokonserten sistl. Lördag främsta rummet. Den bästa kritik af densamma låg i ett okonstladt yttrande som vi vid utgången från konserten uppfångade från en förtjust åhörares läppar: Det var en herrlig konsert! Då emellertid vid en andlig konsert naturligen icke mera profana musikstycken kunna förekomma, har fru Stenhammar gått en från flera håll uttalad önskan till mötes, att gifva ännu en konsert härstädes. Denna kommer att ega rum Annandag Påsk i Frimurarelogens sollennitetssal. Konsertgifverskan utför dervid sjelf arior ur Figaros bröllop och Afri kanskan samt visor af Kjerulf, och jemte en framstående musikälskarinna den stora duetten ur Norma. Vi äro böjda för atttro, att allmänheten, oaktadt alla de prof hvarpå dess musikaliska digestionsförmåga satts och fortfarande sättes, icke skall försumma att njuta af tonerna från en af vårt lands solidaste och älskligaste sångerskor. Från Örebro skrifves, att fru Stenhammar med otålighet ditväntas efter slutad Göteborgssejour. Hon lärer aldrig tillsörene som konsertgifvorskazha besökt Örebro. Icke ens Påskdagen går fri för konserterande. Hufvudstaden får på den dagen årligen njuta af en storartad konsert å k. Stora teatern, arrangerad af hofkapellet och operans förnämsta artister. Nåväl, Göteborgs hofkapell, det Beyerböckska, dess operister, italienarne, uppvakta i morgon med en Concert Spirituel på Bloms sal — alltid Bloms sal. Programmet är så lockande att vi sannerligen skulle tycka det vara synd om så vackra saker skulle föredragas för tomma väggar, oaktadt vi med kännedom om seder och bruk i vår goda stad hysa en hemsk förmodan om att så torde blifva händelsen. Det ifrågavarande programmet upptager ouverturerna till eIphigenie at Gluck och Egmont af Beethoven, duett ur Don Juan af Mozart, duett ur Stabat Mater, aria ur Semiramis och eavatina ur Barberaren af Rossini, romans och qvintett ur Maskeradbalen och final ur Ernani af Verdi, aria ur Faust af Gounod, Rhodes variationer, ett preludium för orkester Sul Baltico at kapellmästare Faccio och Klockfantasi af hr J. P. Hansen — som man ser en behaglig blandning af forntidsoch nutidsmusik. Under nästinstundande vecka kommer Loriniska operasällskapet troligen att afsluta sin sejour härstädes och likaså Lannerska balettsällskapet. Det förra torde komma att styra kosan till Kristiania, hvaremot det senare begifver sig till Norrköping och Stockholm. Annandag Påsk eger den förströelsesökande allmänheten att välja på förlustelser af mångahanda slag: fru Stenhammars ofvan omnämnda konsert å Frimurarelogen, La Traviata på Nya Teatern, Cirkus Halvorsen i Gamla Manegen, och på Mindre Teatern Musikalisk-Dramatisk Soire. Det är en ung Göteborgare hr G. W. Carlsson, som drifven af en oemotståndlig böjelse för teatern anordnat denna Soire för att genom inkomsten deraf kunna beredas tillfälle att i hufvudstaden uppodla sina rätt lofvande anlag, hvilka vid flera privata tillställningar tillvunnit sig uppmärksamhet och erkännande. Annandagen på aftonen med snälltåget anländer dir. J. A. Josephson hit med sin unga sångarskara, 13 å 15 friska röster la ereme