Göteborgsposten – 6 april 1868, sida 1

0 0 0 MM PD AV 011 744 kärnpunkten, om den ifrågavarande fabrikationen borde och kunde beskattas, vidrördes icke; rörande hvitbetssockertillverkningen i Landskrona yttrades endast och i förbigående att den i början mött tekniska svårigheter, att de först använda metoderna måst öfvergifvas och utbytas mot andra, samt att ingen ökad hvitbetsodling de senare åren inträffat. Talaren rörde sig endast på de yttre kanterna af frågan och undvek med stor behändighet att inlåta sig på en kritik af de offentliggjorda beräkningarne rörande det qvantum hvitbetssocker, som i Landskrona producerades. Talaren slutade med att förorda prof. Arrhenii Teservation, hvari föreslagits dels öfvervägandet huruvida vissa skattefrihetsår för fabrikationen borde beviljas, och dels undersökning huru nya hvitbetssockerfabriker, efter frihetsårens slut, äfvensom äldre sådana kunna eller böra beskattas; tilläggande att han icke ansåg sig böra deltaga i den blifvande voteringen. Kom så rektor Siljeström. Äfven denne talare kringgick hufvudfrågan, men rörde sig desto mera obesväradt på ett fält (statsekonomiens) der han alls icke var hemmastadd och for derföre ofta vilse. Han förkastade helt och hållet det indirekta beskattningssättet, emedan genom detta lägges beskattningen på den fattigaste delen af folket (det skall blifva intressant att erfara huru ar Siljeström kommer att yttra sig framdeles då grundskatternas aflösning bringas å bane); påstod att hr Hedlunds motion icke var påkallad af några yttre anledningar (han ignorerade således den skattefria fabrikationen i Landskrona); sade att kommerskollegii berättelse icke utvisade någon aftagande sockerinförsel (men förbisåg att Landskronafabrikens tillverkning af hvitbetsråsocker uppgått till mer än 15 millioner 84); kallade denna tillverkning icke särdeles betydlig och sade slutligen att Landskronafabriken naturligtvis af taxeringskomitän påfördes en efter inkomsten lämpad bevillning som kom staten till godo.) Hr 8. yrkade rent afslag. Hrr Hedlund och Muren gjorde sig ej ringa möda för att undervisa kammaren hvarom frågan hvälfde sig. Kunde staten verkligen undvara sockertullen, som utgjorde icke 2 millioner, som hr Siljeström uppgifvit, utan 42 mill. rdr årligen, ja då vore ock tillverkningsskatten på hvitbetssocker obehöflig. Hr Siljeström hade anfört några talares förr fällda yttranden i andra frågor, hvilket föranledde hr Hedtund påminna derom att då dylika citationer anlitas, så bör man göra det korrekt och icke efter sin beqvämlighet. Hrr Hedlund och Muren betonade begge att den talare som i förevarande fråga hade bort och kunnat bidraga med de säkraste upplysningarne afhållit sig derifrån, men icke heller bestridt de kalkyler som i tidningarne framlagts rörande hvitbetssockertillverkningen här i landet. Hr Hedlund fullständigade derjemte hr Tranchellls uppgifter rörande tillverknin gen i andra länder och hr Muren frågade om hr Siljeström gjort sig reda för hvad hans tal! emot den indirekta beskattningen innebure? I detta fall, d. v. s. om sokertullen upphörde, måste den allmänna bevillningen tredubblas. Ville hr S. medverka dertill? Den direkta beskattningen hade ju ingenstädes gjort sig gällande, utan blifvit afskydd äfven i de mest demokratiska staterna. Frågan var helt enkelt, om staten hade råd att göra en så stor uppoffring, som hittills skett och som framdeles komme att ske till förmån för en enda fabrikant? Hade väl priset på hvitbetorna höjts sedan sockertullen vid sistlidna riksdag gillades? Hr Muren hade visserligen intet emot att den föreslagna utredningen företogs; men trodde att om frågan icke redan var klar inom kammaren, så var det icke af brist på upplysningar. Landshöfding v. Troil som erkände att beskattningsfrågan alltjemt skulle återkomma tills den blef nöjaktigt löst, uppehöll sig länge vid fabrikationens stora nytta, om jordens rensning och luckring, och intygade att Landskronafabriken i början haft stora svårigheter att öfvervinna, men förbigick lika omsorgsfullt som hr Tranchell att vidröra den ömtåliga strängen huru väl och fördelaktigt fabrikationen nu bedrefs. Talaren plaiderade för hvitbetssockertillverkningens beskattningsfrihet tillsvidare. Frih. v. Schulzenheim talade länge och lifligt, stundom qvickt, och skonade alls icke sina förra vänner, landtmannapartisterna. Han hade såsom ledamot i bevillningsutskottet icke reserverat sig, men skulle gjort det om han ej suttit i ett annat utskott då betänkandet justerades. Han sade temligen oförbehållsamt randen i detta ämne, hvilka i flera delar skilja sig från Red:ns uppfattning af frågan. Red:n af G.P. ) I anledning häraf anse vi oss böra upplysa huru med den saken förhåller sig. Den Landskronafabriken för 1864—1865 och 1866 påförda inkomstbevillningen utgjorde resp. rdr 387: 80, rdr 960 och rdr 1,080, allt riksmynt. Denna bevillning bar grundats på disponentens till taxeringskomitn i LandsB — ..