Frih. v. Schulzenheim talade länge och lifligt, stundom qvickt, och skonade alls icke sina förra vänner, landtmannapartisterna. Han hade såsom ledamot i bevillningsutskottet icke reserverat sig, men skulle gjort det om han ej suttit i ett annat utskott då betänkandet justerades. Han sade temligen oförbehållsamt