Göteborgsposten – 3 april 1868, sida 2

der ledning af A. E. Nordenskiöld; 2. Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten at Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quenner--. stedt; 3. Vetenskapliga bidrag till Svenska Spetsbergs-Expeditionen 1864, af A. J. Malmgren. Den första afdelningen, hvilken är lätt och angenämt skrifven, i en enkel, osökt men likväl tilltalande stil, är egentligen en fortsättning af den utförliga berättelsen om den stora svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861, i hvilken äfven den för tidigt hädangångne lofvande finske naturforskaren Chydenius deltog. Densamma är utarbetad af hrr Dunr och Nordenskiöld. Dessa omtala, att de under sin resa helt oväntadt uppe vid Spetsbergen påträffat en engelsk pleasureyacht, hvars egare beslutat i förening med några andra landsmän begilva sig dit upp, för att jaga renar, sälar, hvalrossar och isbjörnar. Men fartyget var för svagt att våga sig in i isen, hvartör engelsmännen ej ens fingo se de tvenne sista djurslagen. De omtala äfven såsom ett ganska anteckningsvärdt faktum att man i allmänhet icke förkyler sig på Spetsbergen, fastän man dagligen är ntsatt för temperaturvexlingar, hvilka skulle i sydligare klimat förr eller senare medföra ganska betänkliga följder, och man kan tryggt påstå, att ett sundare, för kroppens välbefinnande mer gynnsamt sommarklimat än Spetsbergens knappast finnes på jordytan. Uder hela den tid som norska Spetsbergs-fångsten varat d. v. s. under en tidrymd af omkring 40 år, har intet enda af sjukdom förorsakadt dödsfall egt rum under sommarexpeditionerna; och likväl har under denna tid större delen af fångstmännen ofta plötsligen utbytt den tidtals kalla, tidtals nästan outhärdligt starkt upphettade kajutan emot en vistelse under flera dygns tid i fria luften, utan skydd af tält eller ytterplagg; de flesta at dem hafva någon gång efter ett ofrivilligt iskallt bad låtit de våta kläderna torka på kroppen; för alla hafva torra strumpor och sotplagg utgjort en sällsynt lyx. Örsaken till dessa lyckliga hygieniska förhållanden tro de sig böra söka i bristen på smittämnen i luften. Afven då ett hastigt temperatur-ombyte inom menniskokroppen beredt jordmånen för tebern, kan den derför i dessa trakter af brist på frö ej uppstå och utbilda sig. Det kan således snart hända, att våra lungsigtiga, enerverade unga gubbar eller utdansade damer komma att ordineras en liten tripp till Spetsbergen under sommaren, i stället för Marstrand eller Warberg, för att vinna ny helsa och nya krafter. Alven hr Quennerstedts reseanteckningar äro lättlästa också för den i naturvetenskaperna oinvigde och, liksom den förra skildringen, försedd med upplysande teckningar och planscher. Arbetet är väl utstyrdt och pryder sin plats äfven på divanbordet i en salong, der konversationen fått en vidare omfattning, än att blott vända sig kring dagens on-dits, societetens historiettes scandaleuses eller den sista modejournalens fantasier i barockstilen. 1786 års riksdag. Historisk studie af C. Fr. Wern. Andra upplagan. Göteborg, D. F. Bonnier. Iistorieskrifvarne och historiens vänner synas hafva förelagt sig uppgiften att ur partilidelsernas och memoirelitteraturens vanställande labyrint framdraga Gustaf III:s historiska bild och ställa den i dess rätta dager. 1786 års riksdag bildar en märklig tidpunkt i nämnde konungs regering, och den lugna, passionslösa utredning, som hr Weern lemnar i denna sin monografi, torde vara ett vigtigt bidrag till denna historiska luttringsprocess. Bränvinsfrågan, hvilken så mäktigt ingripit i Gustafs styrelse, belyses här, och detta med en historisk oväld, som törtjenar prisas, emedan den saknar hvarje annan förutsättning än afsigten att ernå sanningen, Fideikommissariens frieri, novell at förf. till Förslaget i P. m. fl. Stockholm, Sigfrid Flodin. Detta är en liten god berättelse med en enkel, osökt handling, en rätt träffande karaktersteckning och i allmänhet en stil, hvilken tlutit jemnt och harmoniskt ur en penna, hvilken borde gitva allmänheten till bästa mera af samma talangfulla innehåll. Bokens hjelte är tyvärr en i vårt land ingalunda sällsynt personlighet: en rik arftagare som förslösar sin egendom och sina kroppskrafter i en sinlig offerdyrkan, under det hans själ samtidigt förslöas och nedsjunker till ett viljelöst bihang af kroppen, hvilken han i stället borde beherrska. Han är hardt nära ohjelpligt ruinerad till kropp och själ, då slutligen goda krafter ingripa i hans lif, verka en förändring till ett bättre och göra honom åter till menniska, sig sjelf till gagn och sin omgifning till fromma. Vi hafva med stort nöje genomläst denna novell, hvilken vi tillönska mången eftersinnande läsare och läsarinna. Nicolo Machiavellis Furste, öfversatt af Rudolf Afzelius. Stockholm, P. A. Norstedt Å Sänar — — —