Göteborgsposten – 3 april 1868, sida 2

plantade unstinkten att vissa tider på äret allägga kortare eller längre besök vid vissa delar af kusten, för att sedermera spårlöst försvinna, är i sig sjelf en egen omständighet, men då någonting liknande förekommer äfven bland flyttsäglarne, torde man tå antaga det som en bland sillens mera normala egenskaper. Emellertid är dew. u gåta, som naturvetenskapen ännu icke lyckats lösa. Ännu mer oförklarligt är emellertid sillens förhållande under sjelfva fisketiden — företeelser, som man hittills förgäfves bemödat sig att samla under vissa reglor eller ställa i bestämdt system. En dag lyckas fisket på ett ställe, en annan på ett annat; en dag är fisket rikt, en annan dag ojemnt, intet; än är fisket utbredt på olika ställen, än samladt på ett enda; än går sillen djupt i vattnet, än följer den ytan; en gång är dess besök på ett ställe helt flygtigt, en annan gång står den qvar hela veckor, medan dess ständiga ledsagare hvalen och fiskfåglarne synas rätta sig efter dess olika nycker. Hvalens roll vid sillstimmen har varit mycket omtvistad, och högst märkligt är det, att hvalen, då sillen under sina lugna perioder står inne i en fjord eller bugt, dag för dag går fram och tillbaka utanför Sildebjerget, liksom en lifgardist utanför sin konungs palats, tills den en vacker dag plötsligt får resefeber, sätter i väg mellan utlagda nät och båtar in i bugten och i ett svepande gör rent hus. Innevarande års fiske har, liksom alla andra, gäckat de flesta menskliga beräkningar, och trots alla jeremiader i början, har sillen i år både varit lugn och infunnit sig i tillräcklig mängd. Den har varit så lugn, att den, hvilket eljest sällan händer, stått i tre veckor vid Haugesund och Slettens ostsida. Detta gäller södra distriktet, som gjort bättre siske än någonsin förut händt, och man kan ej beräkna hvilken vinsten skulle blitvit, ifall ej väderleken varit så utomordentligt ogynnsam. Det gifves garnbåtar, som förtjenat ända till 4,800 rdr under detta fiske, som ej varat i fullt tre veckor! Helt annat är dock förhållandet i det norra distriktet. Fisket har der totalt misslyckats, och en mängd fiskare, hufvudsakligen fattigt folk har der blifvit utsatt för verklig nöd. Men just den omständigheten, att så mycken hazard ligger i fisket, är egnad att framkalla den ihärdighet och entusiasm, hvilken i allmänhet fattar sinnena under fisketiden och lockar bonden att kasta spade och hacka och springa i fiskebåten. Denna jagt efter att, blifva rik med ens är nemligen så allmänt mensklig, att den sträcker sig från guldgrätvaren i Australien till vårsillfiskaren i Norge. Men det är. icke ensamt denna klass menniskor som är beroende af lyckohjulets kringrullande under fisketiden. Äfven saltaren och den kloke beräknande köpmannen ryckes med af denna ström. Här hjelpa inga matematiska beräkningar, inga filosofiska betraktelser. Vill du med så häng dig på! är dagens lösen; vill du befatta dig med denna affär, så köp medan varan står att få och anställ inga reflexioner öfver priset. Om resultaterna skola uppföras på vinstens eller törlustens konto är lika osäkert som spådomarne om vind och väder i almanackan. Allt beror på fiskets utgång: blir detta rikare än vanligt blir vinsten nogativ; blir förhållandet motsatt kan ätven vinsten blifva omvänd. Nutidens lätta tillgång till penningar har bragt konkurrensen i detta yrke till en höjd, som väl knappast lemnar köpmannen någon synnerlig vinst, men som indirekt har sin stora betydelse för hela fiskedistriktet. Varans fördyrande har erfordrat en omsorgstullare behandling och denna har åter törskaffat varan ett större värde på utländska marknader; och det faktum att en tunna sill på de utländska marknaderna förut varit betald med 6—9 Mark Hamb. Bko, medan den nu i femtio år varit betald med 21 Mk Bko kan icke allenast tillskrifvas de utländska marknadernas utvidgning och en deraf föranledd större efterfrågan efter denna vara, utan måste äfven till väsentlig del tillskritvas ofvan påpekade förhållanden. Att det tör öfrigt råder en stor del öfverspekulation inom denna affär, kan knappast nekas, och man uttalar i Norge en önskan att det snart måtte inträffa hvad som en gång i tiden — kanske som frukt af bittra lärdomar — måste inträffa, att en mera sansad hållning å köparens sida måtte göra slut på den nu herrskande abnorma tingens ställning och framtvinga mera naturliga förhållanlen, hvarmed alla parter utan tvifvel skulle vara bäst betjenta. Egendomshandel. Kongl. sekreteraren Wadströms konkursmassas egendom Wahlnäs såldes å auktion inför kgs bthde i Karlstad d. 28 Mars och inropades af Liljedals bruksegare ör 28,000 rdr. Egendomen var värderad till 30,000 rdr. Sala Tidning meddelar: Säteriet Ransta ned underlydande frälseegendomarne Nilsbo och Kärrbäcksbo i Kumla socken inropades å xekutiv auktion i Grällsta d. 26 Mars at vand AHh HUIOAAt för SA AAA 12 2—