Göteborgsposten – 3 april 1868, sida 1

Det nederlag som dessa tre landtmannapartiets ädelstenar och styresmän sålunda ledo var hka öfverraskande som karakteristiskt. Det innebar ett misstroendevotum, fullständigt och sörkrossande, och dessa tre måste bryta med partiet, såvida de icke ätit upp all aktning för sig sjeltva. Att blifva slagne af motpartiet hade betydt föga, men att blitva slagne af detta med biträde af sina egna anhängare, af dem för hvilka de gjort så stora uppoffringar — det är mera än någon kan och bör fördraga, som håller på sitt anseende. Det är ganska möjligt att denna tilldragelse, nemligen de tre herrarnes i landtmanna. partiet kastande öfver bord, kan hafva till foljd att detta parti spränges, och att Andra kammaren vid nästa riksdag kommer att förete två partier, ett intelligent och ett icke-intelligent parti, det senare under ledning af några personer utan egentlig intelligens, hvarigenom detta parti blir hvad det nu icke är — homogent. Till föga tromma för hr Adlersparre hade han låtit uppföra sitt namn på landtmannapartiets lista. Att så hade skett väckte icke ringa uppseende, och följden deraf blef att han erhöll ett ganska ringa antal röster. Valen till fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret verkställdes i går afton. Den enda förändringen som skedde var en nödvändig följd af rådman Björcks ingifna skriftliga begäran att icke blifva återvald. Hans beslut, redan förut bekant, stod icke att rubba, oaktadt enträgna försök blifvit gjorda. Hr Björck har åstadkommit stora och nyttiga reformer inom banken, han har brutit många traditioner der, och när några år förflutit skall man villigt erkänna den nytta han gjort. Huru svårt det är att fylla det rum han lemnat, visade valet till efterträdare. Hr Björck hade föreslagit bankosekreteraren Ossbahr, som genom en mångårig tjenstgöring är fullt hemmastadd i bankens hela mekanism. Men så invändes att han står på förtrolig fot med Stockholms Enskilda bank. Så var icke förhållandet med grosshandl. Fröberg, som för ett år sedan, om vi ej misstaga oss, icke återvaldes i styrelsen tör nämnde bank, och som derföre utgick ur bolaget. Denna lilla omständighet var en afgörande). Hr Fröberg är en skicklig köpman, men har hittills åtminstone icke visat prof på några framstående egenskaper såsom bank-karl, eller några studier i denna riktning. Men bristen på personer med verkliga solida insigter i bankväsendet är så stor, att deri låg ett af hufvudmotiven för hr Fröbergs anställning i banken. Nyfikenheten är stor, innan det blir bekant om hr Fröberg blir vald till, och vidare om han har kurage att mottaga befattningen såsom deputerad, d. v. g hvad i andra banker kallas verkställande direktör. Bankosekreteraren Ossbahr blir nu åter lika behöflig och lika mäktig som före hr Björcks inträde i banken. Han är en skicklig stilist, något som hr Fröberg, såsom oöfvad, icke är. I riksgäldskontoret skedde ingen förän dring. Ett par ledamöter hade sannolikt uteslutits, om några lämpligare personer kunnat uppletas. Om landtmannapartiets lista till elektorsvalen segrat, så hade Medin med all säkerhet gått in som riksgäldsfullmäktig, och der intagit den plats som Jonas Andersson från Östergötland fick behålla, och likaledes Göteborgs lånekontor hugnats med Jöns Rundbäck, hvilken inom nämnde parti lärer anses såsom en huggare i banksaker. Nu fick han a AR fen 12— 2 ÄAY):