Göteborgsposten – 27 mars 1868, sida 1

yttrade sig otörbehållsamt både om sia mor, siu onkel och den förändrade ställning hvari han stod tul sin stjuffar, samt om si na förbättrade vilkor och ljusare förhoppningar. Det var endast två personer af intresse för honom, hviika han ej nämnde för Harriet Dessa voro Arthur Felton och Clare Carruthers. — Har ni någonsin varit i Kursaal på aftonen? frägade han Harriet en dag, då de samtalade med hvarandra och betraktade de grupper af elegant klädda herrar och damer som passerade förbi fönstret der de stodo. — Ja, jag har gått in der några gånger med Stewart; men jag blef snart trött på det och vill ej gå dit vidare. — Mii onkel råkade en gammal bekant sista aftonen han var der, fortfor han; han brukar ej heller gå dit, men sedan vi promenerat omkriug i trädgärdarne tills sent på aftonen gingo vi in och togo en öfverblick at balrummetJag hade en stund observerat en lady som blef mycket firad, då hon plötsligt gick fram fill min onkel och tilltalade honom. Hon ir en fullkomlig celebritet här. — Verkligen ! sade Harriet, ej synuerligt intresserad. — Ja, sade George, och att döma efter hvad min onkel säger, var hou en celebritet äfven i Newgork. Jag skulle vilja visa henne för er, mrs Routh; hon liknar en af deder otänkbara qvinnorna som så ofta förekomma i amerikanska romaner. Aldrig i mitt lif har jaz ett en så pråligt utstyrd dam. Jag undrar om hon är lika prägtigt klädd vid dagsljus som vid gassken. — Presenterade mr Felton er för henne?