Göteborgsposten – 26 mars 1868, sida 1

gande rop af Ceorge! min son! min son! fallit sanslös i hans armar. V. Mrs Ireton P. Bembridge. Det af d:r Merle förordade experimentet hade visat sig framgångsrikt. Den vise läkaren hade lugnat de farhågor med hvilka hennes man och son åsett den svim ning, hvari mrs Carruthers fallit då hon igenkänt George, och hade föreskritvit, att då hon återkom till sans skulla hon lemnas ensam med sin son. — Den gamle gentlemannen, sade d:r Merle till mr Felton, och en ståtlig gammal gentleman är han — cen smula egen, men det skulle ej skada att ha några flera sädano som han ilverlden — hade dels med, dels utan afsigt upplyst mig om en stor del af deras fumiljhistoria, och jag hyser ej minsta tvifvel om att upphofvet till mrs Carruthers sjukdom helt enkelt är hennes son. Jag vet att han gjort henne sorg, sade Mark Felton suckande; men jag tror ej att denna sorg varit så stor att den kunnat föranleda hennes sjukdom. — Råväl, jag vill ej bestämdt påstå det, men jag tror så. Ingen ung man talar om alla sina dårskaper och för öfrigt ingen medelålders eller gammal man heller; lita på att hans mor vet mer om dem än någon annan. Vi böra låta tiden och hennes sons sällskap verka på henne.