Göteborgsposten – 26 mars 1868, sida 1

fvt (2 VÄ På DUNNIET. 4—9— — ä—Vlg— —— högt älska dess innevånare sitt land, att då lavaströmmen tillintetgjort en hydda, å bygger dess egare upp en annan helt nära imill skådeplatsen för hans olycka Man undrar på den norske sjellbonden. som då jurdskredet förstört hans bostad, bygger en annan på eit ställe der samma fara hotar, men wan förstår mycket vil, hvartör ej neapolitanaron vill lemna ett sådant land. Från Neapol kommer man numera mycket lätt till Pompeji Färden går på jernbana vugen tillryggalägges på två tmmar. I närheten af Pompeji äro uppbyggda en mångd små villor och hoteller. Dessa likna dock ej våra; de ega gudilol ännu qvar något af den ursprunglighet som vidhängor de italienska småstäderna. Man träffar i dem en troflig och godlynt värd som, på aftonen för en ned till ett ensamt hus, der man skall tillbringa natten. Man har der utsigt öfver Vesuv, men mellan vulkanen och det ställe der man befinner sig ser man en hvit mar — den döda stadens hvita mur. År 1488 utkom en bok, der namnet Pompejl för första gången i tryck nämndes. Men det gjorde intet intryck; man läste det och lade bort boken, ty då man läser om en begrafven stad, så kan man ej precist ana att den är under ens fotter. Hundra år senare, 1592, hände sig att Domenico Fontana, som upptört slottet i Neapel, under gräfning at en kanal ät gräfva tvärs igenom staden. Han lät bryta igenom en mur, flera murar; han träffade på pelare, tempel och privathus, och han anade dock ej att det var on stad. Detta är ett nästan oförklarligt faktum, men det var en lycka, ty eljest skulle numera intet annat tinnas qvar af Pompeji än några rariteter i ett eller annat museum. År 1684 skulle en landtman gräfva en brunn i närheten. Han fann der marmorsaker och antiqviteter af stor märkvärdighet. Museet i Neapel gjordes härpå uppmä-irksamt. men då man deritrån värmare börde efter, svarades att brunnen redan var sylld med vatten, och toljaktligen byef ingenting vidire åtgjordt. Sedermera köpte Mauiz Emannel at Lothringen en villa vid Resina. Han hörde talas om fynden vid giärningen af nyssnämnda biuna äfvensom at hans egna arbetare vid arbete i en viagård funnit marmors:ycken. Ilan beslöt derföre att anställa systematiska gräfnirgar, då ban för stod att här var nägat att sortjena på. Sålunda anträffade han trenve bildstoder: den e. k. herkulanska matronan och d ferku anska jungsrurna, hvilka alla tre nu befinna rig i museet i Dresden. Då han emellertul aftäckte och försålde ett stort antal antiqviteter, törbjäd regeringen år 1709 hans grämingar. Sedermera sötte man är 1735 vit unläggning af en villa på stora sträckor af ruiner, och 1738 berattades att det gan la Hereculanum var återfunnet. Men öfver det a-klager, hvari staden låg begratven, sanns ett senare lager al lava, och arbetet vid dettas genombrytande var svårt. Sappörer och minörer sattes att utföra arbeset. hvilket tillgick om i ett bergverk. DÅ inzen sakkärnaäre hade ledningen af detsamma skedde sto:a misarag. Så förstördes den berrl ga quadrig arn, on segergudinna dragen af fyra hästar, ofver ingången tll teatern. Man bopeatte sedermera af bitarne en häst, hvilken dock ej hade något annat än materialet g.menas.mt med de ursprungliga hästarne. Vitare finn man en gyllene inskrift. Det befallles atv denna skulle föras till Neapel, men då detta skulle utföras, tillgick så aw man nedplockade bokstal för bokstaf och lade dem ener om baller, utan att ens förut ha tagit någan afskrelt af det hela. Ingen har sedan kunnat tyda denna inskrift. År 1748 upphörde man med präfningen för att i stället söka etter den likaledes begrafna staden Stabite. Man började arbetet vid Torre del Anunnciate och fann sren der en stad — det var Pompeji. Mun råkade först på amfiteatern och torum bovaium eller oxtorget. Arbetet fortsattes alltjomt, tills under Ferdinand som intendent tillsattes Camillo Paorni. Denne man begick de skamliga-te bedrägerier och förderfvade samt lät sönderslå en mängd med kovstsaker, t. ex. värderika målningar. Slutligen blet han dock, såsom det heter i Don Carlos verlaube nach Niederlanden zu gehenn — han hlef förvisad till Rom, Man kan lätt tänks sig huru grätn ngsarbetena skulle bedrifvas. då man hör att arftetsmanskapet bestod at galerslafvar och cofvars, under ledning af en korporal och 4 wan Do egentliga gräuingarne verkställdes