Göteborgsposten – 21 mars 1868, sida 1

Den af d:r Biörklund författade och framsagda prologen var af följande lydelse: Eno svensk soldat! Hvad klang i dessa orden! Hvad stora minnen ej det namnet har! Vår ära flög med det en gang kring jorden, Liksom en ljungeld genom rymden far; Och om ock friden nu dess åska gömmer, Det sina anor likval aldrig glömmer. Att lefva för att dö för andras lycka — Blott detta ödet ofta krigarn gas. När cegrens lagrar fällherrns panna smycka, Soldaten göms kanske i okänd graf. Åt ledels bjeltar inga kransar flätas; De kämpa, segra, falla och — förgåtas. Förgätas — Nej! Om mannen utur hopen Val ryktet tiger — blott sin pligt han gjort; Men ack! bland jublet och bland segerropen Har du ej också suckars ljud försport? Har du ej verop bört af tröstlös smärta, Ea grafsång sjungen af krossadt ett hjerta? Den sången kärlek gaf soldatens minne, Som stred och dog för hem och fosterland. Ett torftigt hem! — dock lefde det derinno Allt kärt, som honom här vid I sävet band. Der maka, barn till himlen böner sända, Att han med seger måtte återvända.