Göteborgsposten – 21 mars 1868, sida 1

FFV VM VIL MUII LI MCLIO. D — DD Han till det hemmet kom dock aldrig äter, Men nöden kom i stället till dess dörr. Det är ej nog, att hjertat dor begråter Hvad nu det mistat, hvad det egde förr; Ej tårar blott från kinden blomman jaga, Och hungerns maskar lifvets rötter gnaga. O, följ oss dit, du som i hemmets sköte Njöt allt, hvarför han offrade sitt blod! Der trösten ses med smärtan stämma möte, Dit kommer hoppet ock med frid och mod! Glöm ej! — det är din pligt att dig förbarma. Han ger sitt lif för dig. — Fräle du de arma! Vi bringa här till dig en offerkista; — Hvad der du delar af ditt ofverflöd, Det är den skatt, den enda och den sista, Soldaten har — först då han sjelf är död; En skatt, som dock förljufvar sjelfva döden, Då den hans kära srålear ifrån nöden. So der det mål, hvars allvar här vi gömde I glada lekars latta blomsterdragt! För detta mål vår egen brist vi glömde, Ty all vår konst är med vårt bjerta slägt. Det är till edra hjertan ock vi vädja Då utan anspråk vi för andra bedja, Minnet af en god gerning bör alltid skänka den inre tillfrodsställelse, hvilken är menniskans ljufvaste belöning. Om detta är fallet äfven då resultatet af ena sträfrande icke motsvarar förhoppningen, böra anordnarne at och de biträdande vid dessa soirber ega ett dubbelt angenämt minne deraf, enär vid den första soiröen bruttobeloppet för försålda biljetter uppgick till 2,607 rdr 50 öre (inderäkpadt ötverbetalningar 423 rdr 50 öre, deraf från en person 100 rdr) och vid den andra till 1,238 rdr 50 öre, summa 3,846 rdr. Nettobeloppet har ännu icke fullt kunnat beräknas, enär alla omkostnadsräkningar ännu icko ingått, dock torde grundplåten till den blifvande understödssonden kunna beräknas icke komma att understiga 3,000 rdr. Om de efter båda ocitåerna anordnade muntra tillställningarne, deraf den ena gafs at de biträdande kavaljererna för de biträdande damerna och den andra af öfverste och öfverstinnan Berg för samtlige biträdande (af hvilka de allraflesta bibehöllo sina kostymer från soiröen), kan naturligtvis icke ens den mest närgångno chroniqueur våga yttra sig. Det torde för öfrigt bäst karakteriseras genom följande uttryck, det ena af en kavaljer, som endast någon tid vistats här på platsen: Kors, finnes det verkligen gå mycket vackert, kan en så angenäms sällskapston tolereras i det stela Göteborg? det andra, helt kort, af en dame: Förtjusande roligt! : Loriniska operasällskapets hitkomet är nu definititt afgjord, i det teckningen gifvit det önskvärda resultatet. Lika önskvärdt skulle det ha varit att allmänheten besparats den förargelse som henne bereddes af en medlem at direktionen för Nya Teatern, hvilken ansett det lämpligt och passande, att innan abonnomentslistan utlades i-Gumperteka bokhardeln låta densamma cirkulera till påteckning icke allenast af garanterna bland aktieegarne, hvarom intet varit att säga, utan äfven bland den itrågavarande direktions-medlemmens vänner och väns vänner. Personer, som under loppet af Lördagen, då listan, enligt uppgift af sällskapets kommissionär härstädes, redan borde ha varit utlagd, förgäfves upprepade gånger sökte få anteckna sig blesvo naturligtvis och med rätta ursinniga, då de på Måndagen funno de bästa platserna antecknade af abonnenter, hvilka icke lagt två strån i kors derför och icke heller behött det, då det beställsamma fjesket icke aktat för ro! att härvidlag ikläda sig vaktmästarene skepelse. D:r Gustaf Satters förut outalade Beethovens-matinåe eger rum nästa Fredag, årsdagen af den store tonskaldens död. D:r 8S. har, för att undvika entormighet, frångått sin första plan att vid denna mativåe uteslutande föredraga Beethovens kompositioner, hvarigenom programmet numera jemväl upptager kompositioner af Mendelssohn (de förut omnämnda, efterlemnade Lieder ohne Worte!), Chopin och matine-gifvaren sjelf, Beethoven skrifver sjelf om B-dur-sonaten, Op. 22, i ett förtroligt bref till en väninna, den bekanta Bettina von Arnim: — — — Säg Goethe att den dammuppfyllda Wienerlusten älven har sitt solsken. Weimar har endast bebag, men i Wien vexlar väderleken med Bierqvaliteten; härmed vill jag likväl alldeles icke ha sagt ett dot sinnes mycket Bior-ämne i den B-dur-sonate, som jag härmed pr snällposten sänder min kära Bettica, nej — endast solsken, endast solsken. En af Beethovens lifligaste beundrare, prins Galitzin, karakteriserar på följande eålt U-durs-sonaten, Op. 53, i ett bref till pring eka 2 TA mm ss LL LL ok sm RA