Göteborgsposten – 21 mars 1868, sida 1

den är förbållandet nästan omvändt, nu går det knappast an att låta bli. Så mycket angenämaro då, om publiken kan applådera af verklig böjelse, icke blott af — artighet. Vi tro att den publik som under den förflutna veckan — vi krönikeskrifvare räkna, som bekant, vår vecka från Lördag till Lördag — 2:ne gånger fyllt Nya Teaterns rymliga salong från golf till tak, verkligen funnit sig road och vi söka i främsta rummet anledningen dertill i den omvexling, programmet erbjöd, en omvexling så stor, att man vid andra representationen etill undvikande af nattsöl var nödsakad att deri göra åtskilliga förkortningar. Den offentliga kritiken har med dylika tillställningar ingenting att bestyra, att mot en sällskapssoiråe gifven till förmån för ett. välgörande ändamål hvässa kritikens pilar vore lika obarmhertigt som att göra anmärkningar öfver enkans drägt i samma ögonblick hon lägger sin skärt i offerkistan. Vi recensera heller icke, vi endast annotera. Vi annotera att publiken log och applåderade af hjertans grund under och efter de båda pjeserna Tillåt min fru! och De båda döfva, att den med förtjusning lyssnade till prologen och de sångnummer, hvilka utgjorde programmets värderikaste delar i rent estetiskt hänseende, att den elektriserades till entusiasm af kadriljon, hvilken båda gångerna begärdes och till en del ätven gass da capo och att den siutligen med synoch hörbart nöje njöt af de vackra och väl anordnade tablåerna, hvarmed representationen afslutades. Hvad dessa senare beträffar så skulle de helt säkert både framstått i en ännu fördelaktigare dager och kunnat åstadkommas med mindre tröttande mellanakter, om icke de ressurser i belysning och maskineri, hvilka Nya Teatern erbjudit den talangfulle och outtröttlige anordnaren, varit eå ytterst klena. De buro dock alla (tablåerna nemligen!) spåren af att ha åstadkommits under on sann konstnärs öga och voro icke les accessoires tullkomliga, så voro les sujets så mycket mera förtjusande — de qvinliga förstås! Le Prince Imperial, kadriljen, behöfde icke låna en del af sitt behag från gamla skräpiga fonder eller molntappar af vidunderliga förmer och forbausende färgton. Ridån går upp, teatern föreställer en något så när hygglig slottssal, belyst af strålande kandelabrar. Vid de lifliga tonerna från den manstarka orkestern framtåga nu par efter par, damerna klädda i en den näpnaste Cantiniörekostym, smakfull och pittoresk, oaktadt de något vanskliga färgerna, gult och blått, kavaljererna i svensk artilleriuniform från 1779 med fältbindel och gevär, alla, damer och kavaljerer, med. pudradt hår. Etter en särdeles einnrikt uttänkt ingress, hvarunder de dansande paren ega tillfälle att på ett vackert och pikant sätt presentera sig för publiken, bildas fyrkant och kadriljen börjar. Sedan dess karakteristiska och väl funna turer genomgåtts, öfvergår musiken till -Björneborgarnes marseh, de 8 paren defilera uppåt fonden och ordna sig der på 2 linier, damerna framför, kavaljererna bakom, samt normarschera till rampen, der halt göres och honnör egnas publiken, som med stormande bifall helsar den tjusande, af ungdom och behag strålande gruppen. I sanning en tafla, hvartill man icke ofta får se ett motstycke! De båda soiröerna voro, som bekant, anordnade för att söka åstadkomma bildandet af en understödsfond för efterlemnade eakor och barn efter manskap vid Göta Artilleri-regemente. Dettas chef, öfverste C. N. Berg och hans fru öfverstinna hade gifvit ideen till och ledt anordningarne af de lyckade tillställningarne, de flesta af de biträdande tillhörde officerskåren eller deras familjer, de i kadriljen uppträdande kavaljererna voro sålunda uteslutande officerare vid regementet, instrumentalnummerna utfördes af dess musikkår, den vackra musiken till tablåerna var komponerad af dennas chef, musikdirektör Jos. Czapek, till och med iden tysta kralten, sufflörens, vigtiga men otacksamma parti bade öfvertagits af en älskvärd officers-sru, kortligen, regementets alla krafter hade anlitats för det goda ändamålet och dervid rönt ett välvilligt tillmötesgående af såväl damer som herrar utom detsamma, såsom fru Euphrosyne Abrahamson, f. Leman, fil. doktorerna kontrollör J. J. Biörklund och P. Ödman, artisten G. Salo man m. fl. Den af d:r Biörklund författade och framsagda prologen var af följande lydelse: Eno svensk soldat! Hvad klang i dessa orden! Hvad stora minnen ej det namnet har! Vår ära flög med det en gang kring jorden, Liksom en ljungeld genom rymden far; Och om ock friden nu dess åska gömmer, Det sina anor likval aldrig glömmer.