Göteborgsposten – 21 mars 1868, sida 1

En scen är lifvet och vi aktörer lvem direktören? Det veta vil Ar spelet godt, alltid finne klakörer, Till slut man nog skall inropad bli. Ej duger dock, att du går och lat är Uti din roll på vår verldsteater — — Nej! Om repliken tag blow ej fel, Sein appladerar man nog ditt spel! å är det på den stora verldsteatern, så på tiljorna, som föreställa verlden. Appläden är för skådespelaren er professo hvad kanonernas dån och stridstrumpeteraas ljud äro för krigaren, hvad champagnens susande perlor äro för dyrkarne af den milde Guden, den eggar, den lifvar, den berusar. Och när inom amatörsverlden snälla och älskvärda damer, tjenstvilliga och vid damereas minsta vink flux redobogna kavaljerer komma örverens om att för ott godt ändamål fuska en smula i det dramatiska handtverket, då lyssna äfven de så gerna till applåderna från en välvillig publik. Förr i verlden gick det ej an att applådera på ett societetsspektakel, nu för ti