Göteborgsposten – 20 mars 1868, sida 1

s2 AW c ? Wcck — kommuns fullmäktige. Men vetande och bildning äro icke något ovilkorligt bevis på den moraliska höghet, som vi anse liktydig med karakterssasthet. Det är dertör af nöden, att valrätten fotas på en så vidströckt demokratisk grundval, att den allmänna meningen erhåller tillräckligt inflytande vid valen. Den allmänna meningen är, då det gäller en individs medborgerliga värde, en ganska sträng censor och i nästan hvarje fall säkrare att bygga på, än det euskilda klassomdömet, den blotta partiäsigten. Det är ett faktum, hvars verklighet ej gerna kan bestridas, att upptostran vanligtvis år bättre hos den förmögnare delen af sambilllet, än hos den mindre bemedlade. Alldenstund en god uppfostran i de flesta fall just bildar den fond, hvarur den enskilde skall utveckla sitt vetanic, tör att senare äfven använda detta i det allmännas tjenat. är det äfven billigt, att den för samhället erhäller ett tillräckligt inflytande vid valen, för att just kunna betrygga bildningens och kunskapernas plats inom kommunens representativa styrelse. Till detta in flytande berättigas de förmögnare äfven i en viss mån derigenom, att de få mest bidraga till de allmänna utgifterna. Sjelfve den radikale Stuart Mill erkänner detta, i det han säger: Då penningens användande på ett klokt och hushällsaktigt sätt utgör en ansenlig del af de lokala korporationernas bestyr, är det lika billigt som politiskt att bevilja dem, som sätta på spel öfvervägande pekuniera medel, ett deretier afpassadt högre inflytande. Men likasom egandet af förmögenhet icke är ett privilegium exclusivum på bildning och vetande, så bör ej heller detta högre inflytande vara, såsom våra kommunalförfattningar nu bestämma, af den art, att det alldeles undertrycker de icke direkt förmögnas mening, när denna ej öfverensstämmer med detsamma. Den förut citerade engelska statsrättssilosofen säger också: NMängden af röster bör under ingen förevänning så bestämmas, att de som ega röstprivilegiet eller den klass (om en sådan fiones), hvilken detta principielt tillkommer, kan medelst detta privilegium få företrädet framför de öfriga inom kommunen. Det företräde, som inrymmes åt uppfostran, hvilket är billigt i och för sig sjelft, rekommenderar sig dessutom starkt, derigenom att det skyddar dem, som hafva fått uppfostran, mot en uteslutande lagstistning at den klass, som ej fått någon sådan. Men det får ej gå ända derhän att sätta de förra i stånd att sjelfva utöfva denna lagstiftning till sin sörmån?. För att kunna skapa en röstgrund, som betryggar allmänt väl, bör man således så anordna att förmögenheten på grund af sin i allmänhet bättre uppfostran erhåller ett högre inflytande, utan att derför utestänga trån ett sådant de mindre bemedlade — eller rättare de förmögna klasserna och massan af den skattdragande befolkningen böra uppväga hvarandra — de förra betryggande bildningens plats, den senare den moraliska kögheten —, så att vetande och karaktorsfasthet framgå ur valen såsom representativa elementer. in röstegrund, som betryggar allmän säkerhet, är en sådan, som ej genom rösträttens orättvisa fördelning upphöjer den ena samhällsklassen på den andras bekostnad, så att å denna senares sida bitterhet och hat uppstå, hvarigenom den enighet råkar på spel, som ensam kan befrämja ett samhälles utveckling i det goda. Lika förderfligt som det är alt gilva förmögenheten uteslutande makten i händerna, alldenstund de andra klasserna derigenom måste känna sig orättvist åsidosatta, lika ogiltigt är det att gifva massorna oinskränkt makt, endast derför att de representera majoriteten inom samhället. I en arbetareförsamling yttrade för kort tid sedan en arbetare traffande: ÅInnan vi fordra att få komma högre upp i samhället, måste vi först tvätta smutsen af oss sjelfvak. Han ville dermed säga, att innan massan af folket kan fordra ett afgörande inflytande i det allinögnare delen af