Göteborgsposten – 19 mars 1868, sida 2

Den berättelse om hans hustrus tillstånd, som mr Carruthers afgifvit inför hennes son och bror, var ej mycket lugnande och var dubbelt nedslaende för George till följe af den vigt för hennes helsas förbättring, som hans stjuffar lade vid det stundande mötet mellan mor och sop. Hade mr Carruthers varit i en mindre vänlig sinnesstämning, kunde han ha tagit den tysta och dystra uppsyn, hvarmed George afhört hans förklaring i detta afseende för missnöje; men han gjorde det ej, han höll verkligen nu på att lära sig att fästa afseende vid andra menniskors lynnen och känslor. Mr Felton och hans nevö hade föregående afton anländt till Homburg och mr Felton hade härom genom en biljett underrättat mr Carrnthers, hvilken utsatt en tidig timma påföljande dag för mottagande af sin okände svåger och sia föga kände stjufson. Deras samtal hade räckt en stund, då mr Carruthers uttryckte sin tanke, att ett godt resultat skulle åstadkommas deraf, att hans hustru fick se George. Den unge mannen vände bort sitt ansigte från talaren och svarade ej. — Det blir i första rummet naturligtvis nödvändigt att inhemta hennes läkares råd och få hans tillstånd sade mr Felton, innan George eller jag kunna visa oss för henne. Jag förmodar, att hon är i goda händer här? — I de bästa, som finnas här på platsen, svarade mr Carruthers. D:r Merle är ryktbar för sin behandling af dessa egendomliga själssjukdomar; det var i sjelfva verket för att rådfråga honom, som jag foräodrade min plan och