Göteborgsposten – 19 mars 1868, sida 1

ålderns gränsor. Detta ansigte var vackert, tankfullt och bar uttrycket af en djup sorg; i de mörka ögonen, liksom i de regelbundna och fina dragen i allmänhet, förefanns ett starkt tycke af mrs Carruthers. Detta var helt naturligt, ty gentlemannen ifråga var Mark Felton, mrs Carruthers bror. Den tredje personen i denna grupp, den som lutade sig mot fönsterposten, var en helt ung man hvars höga smärta gestalt kunde tydligt urskiljas från promenadplatsen. Denne var ingen annan än Gcorge Dallas. — Under sådana omständigheter, yttrade Mark Felton, och då jag insåg att jag måste afbida tiden samt ingenting kunde uträtta i saken, beslöt jag att resa hit genast. Allt hvad jag fick höra på Poynings — — Jag hoppas att man visade er en passande uppmrrksamhet der? sade mr Carruthers i den gamla högtidligt afmätta tonen. — Man visade mig all möjlig uppmärksamhet, min bäste sir — all möjlig. Som jag sade, allt hvad jag fick höra på Poynings och allt som George berättade mig — han kastade en flygtig blick på sin nevö — gjorde mig mer än någonsin angelägen att få träffa Laura. Dessutom var jag ytterst angelägen att utan vidare dröjsmål få göra er bekantskap. — En önskan som jag delade, det kan jag försäkra er, mr Felton. — Då jag tog George med mig, handlade jag på min egen inrådan och i den öfvertygelse, att ni skulle se saken ur samma synpunkt som jag gör. Jag trodde, att ni skulle