Göteborgsposten – 18 mars 1868, sida 1

— sorerna, som årligen granskat fondens räkenskaper, aldrig gjort nägon anmärkning mot dispositionen af fondens tillgångar tör allmännyttiga Så ledning yttrade: företag. stod trågan, då statsutskottet, med anat hvad som å ömse sidor anförts, ri den af riksdagen K. Maj:t tillförsäkrade dispositionsrätt ölver handelsoch sjö fartsfonden torde någon rubbning icke böra ifrågasättas; men då utskottet vid gjorda beräkningar funnit att, utan fondens minskning, dess utgitter för nästkommande år kunna med ett vida mindre anslag än det nu derför uppförda och i öfrigt påräkneliga inkomster bestridas, samt statsverkets betryckta ställning gör nödvändigt att, der sådant utan verklig olägenhet kan ske, så mycket som möjligt inskränka utgifterna, tvekar utskottet icke att tilistyrka anslagets nedsättande till 250,000 riksdaler. Då denna framställning i Första kammaren föredrogs blef den etter en grundlig och uttömmande diskussion, och sedan civilministern meddelat en fullständig utredning af frågan samt vindicerat K. M:ta dispositionsrätt ofver fonden enligt föregående ständers tillförsäkran, afslagen samt beslut fattat att 750, 000 rdr äfven nästkommande år skulle till oftanämnde fond utgå. Innan vi redogöra för frågans behandling i Andra kammaren vilja vi omnämna två episoder, som undsallit tidningarnes uppmärksamhet. Vid den sammankomst som landtmannapartiet höll för öfverläggningar om hufvudtitlarne infann sig Nils Larsson, då han utvecklade skälen för sin motion. Det befanns dock att ehuru både dessa och den af flertalet gillades, så uttalades likvisst äfven ganska stränga anmärkningar mot motionären och motionen, mot den förre, som erinrades derom, att det var han som vid början af förliden riksdag ställt sig i spetsen för dem, hvilka ville obetingadt understödja ministören, en åsigt som han påtagligen ville frånträda. Det visade sig sedermera att flera af landtmannapartiet icke biträdde Nils Larssons motion och statsutskottets förslag. Vi anmärka särskildt denna företelse, emedan deraf framgår att disciplinen äfven inom nämnde parti på sista tiden försvagats. De som icke äro hemmastadda i riksdagsförhandlingarnes interiör hafva ingen aning om att utgången af ganska vigtiga trågor ofta beror på tidpunkten då de företagas. I engelska underhuset ega de vigtigaste debatterna rum sent på aftnarne, osta långt ut på nätterna, och intresset växer ju mera striderna sträcka sig öfver midnatten. Icke så hos våra kamrar; men orsaken är att de sammanträda redan på förmiddagen, och fortgå länge, under det att stolta Englands representanter vid samma tid sofva, drömmande om segrar eller nederlag. Här göra våra representanter dagsverke och allt nattarbete i kamrarne är dem ganska vidrigt. Derföre glesna bänkarne allt mera vid niotiden om icke någon desto vigtigare fråga föreligger eller pågår till behandling. Det kunde vara möjligt att Andra kammaren blef färdig att företaga frågan om handelsoch sjöfartsfonden på Onsdagsaftonen, fastän sent. Men ju senare den punkten företogs, desto ovissare var det om alla stannade qvar på sina platser. De som ville bifalla utskottets förelag aflägsnade sig väl icke, men med flera af motsidan kunde det blifva både si och så. skulle företagas när kammarens ledamöter voro fullt vakna och vaksamma, således icke på Onsdagsaftonen. Men huru åstadkomma ett uppskof till förmiddagen derpå: Jo, derigenom att de föregående punkterna behandlades länge. Sammanträdet började kl. 6!4. Några punkter föredrogos och biföllos utan, andra efter en kort diskussion. Det började se mörkt ut med uppskofvet. Då föredrogs ett ifrågasalt anslag till en väfskola i Borås, och en lång och liflig diskussion åstadkoms. Många talare, i hvilkas hemert skolan icke skulle anläggas, — då hade den naturligtvis varit 1 Alla önskade att den stora frågan