Göteborgsposten – 17 mars 1868, sida 1

skränka ammunitionstillverkningen till det oundgängliga, och derföre påyrkade tal. afslag. Hr Adlersparre, som sjelf alls icke varit mild i sina uttryck, blef ond öfver hvad srih. Gripenstedt yttrat, och förklarade att han hvarken ville hänga krigsministern eller lemna taåderneslandet i tara; trodde att han såsom representant skulle ega rätt att uttala sin åsigt, utan att exponeras för så skarpa beskyllningar. Artilleriet kunde tillsvidare åtnöja sig med de befintliga laboratorierna. En omständighet, som under diskussionens fart invecklade frågan, var de stridiga uppgifterna om beskaffenheten af den laboratoriibyggnad, som till artilleriets begagnande upplåtits. Krigsministern begärde, till utredande af den frågan, att punkten skulle till statsutskottet återförvisas, och flera talare yrkade sammaledes; men majoriteten var nog orättrådig att afslå denna fullt befogade framställning, och man måste deraf draga den slutsats, att ådet varma intresset för försvarsmedlens bringande i godt stånd i verkligheten icke är så stort, eller att majoriteten alls icke begrep frågans stora betydenhet. Under diskussionen blef det fullständigt ådagalagdt, att statsutskottet icke gjort sig mödan att omständligt utreda hufvudfrågan, och hr Björck medgat att utskottet tvekat huruvida det äskade anslaget borde beviljas, men hade hoppats att i kammaren skulle af den som vederaorde meddelas de erforderliga upplysningarne. Ett ganska starkt ogillande öfver ett så lättsinnigt förtarande uttalades, och assessor Bergström yttrade med den skärpa i ton, som är för honom egendomlig, att utskottets ledamöter ådagalagt ett sådant vankelmod och sådan osäkerhet, samt behandlat saken rent ut sagdt så lättsinnigt, att en återremiss, var absolut nödvändig. Men statsutskottet, hvilket sedan gammalt intagit en så hög ställning — den har dock under denna riksdag, till följd af statsutskottets eget förvållande, undergräfts — och förr alltid. strängt tillrättavisade hvarje mot dess åtgärder riktad anmärkning, blef förtörnadt öfver nyss anförda tillmälen. Hr Keij, ledamot af utskottet, der han uppbär den högre statsmannavisheten enligt landtmannapartiets uppfattning, och skall representera de nyliberala, som framdeles, och så fort som möjligt, skola öfvertaga de högre statsbestyron, beslöt att häfda utskottets anseende och gifva hr Bergström en tillrättavisning. Hr Rejj yttrade fördenskull, att en föregående talare (br Bergström) hade bredt temligen tjockt på i tillvitelsen mot utskottet; men om han dervid betett sig klumpigt, så borde icke det väcka förvåning, ty af björnen borde man ej vänta att han skulle vara dansör. Det personliga i anfallet väckte ogillande bland åhörarne, men hr Bergström, som annars icke är ibland de lugnaste ledamöterna, visade nu den beherskning och takt, att icke replikera hr Keij. Detta gjorde hr Hedlund deremot, som i en skämtsam ton yttrade, att om man ej fick tillvita björnen för klumpighet, så vore xlumpighet deremot opassande för en dansör. Nu blef hr Keij ändå mera uppretad, fick åter ordet, blott för att säga det han helt och hållet instämde i hr Hedlunds yttrande, emedan han icke ville bestrida hr H:s företräde såsom solodansör. Denna ,taktlöshet försämrade ytterligare hr Keijs ställning. Han helsades med hyssjningar, högljudda och ihållande, och man hörde derunder till och med utropet: fyll Återvända vi nu från denna obehagliga episod till hufvudfrågan, så är det påtagligt att det afslag som blef kammarens beslut på K. M:ts framställning om medels beviljande till en laboratoriibyggnad å Ladugårdsgärdet töranleddes af kapt. Adlersparres kammaren meddelade uppgift, att den itrågasatta byggnaden var öfverflödig, emedan landtartilleriet i flera år med trygghet kunde påräkna besittningen af sjöartilleriets laboratorium. Ansvaret för kammarens fattade beslut hvilar således i första rummet på hr Adlersparre. — ER AE ANNE NRA —