Göteborgsposten – 16 mars 1868, sida 1

TTDUIU:. ot oe DUINNILROD IVA AVR MIRI 12) gälla mer än dens som är underlägsen ; och om samhällets institutioner likväl skulle antaga båda meningarne vara at samma värde, så antaga de nägot, som ej är förhållandet. En af dessa två maningar, den visaste eller den moraliskt bästa, har rätt till högre inflytande. Svårigheten är att öfvertyga sig om, hvilkendera som har denna rätt — ett urskiljande som nästan är omöjligt, hvad individer angår, men som kan med tillräcklig noggrannhet göras, hvad massorna beträffar. I en angelägenhet, der det endast angår en person af två, har denna person rättighet att följa sin egen mening, så värd att föredragas den andres än kunde vara. Men vi tala om angelägenbeter, som röra tvenne personer lika, vi tala om ett fall, der, om den okunnige ej lemnar sin del i affären att ledas at den förståndigare, denne senare måste gifva vika för den förre. Hvilken af dessa båda utvägar är den fördelaktigaste för båda de intresserade personerna och mest öfverensstämmande med sakernas vanliga gång? Om man aktar orättvist, att en af de två måste ge vika, hvilken är den största orättvisan: att det bättre omdömet gitver, vika för det sämre eller tvärtom? Nåväl; ett samhälles angelägenheter likna precist denna enskilda affär, med den skilnaden att ingen någonsin är förpligtad aw helt och hållet uppoffra sin egen mening. Denna mening ingår alltid med i räkningen och intager sin plats, sedan en högre sådan blifvit tillerkänd den mening, som förtjenar mera alseende? Uti detta system finnes ingenting nödvändigt uppretande för dem, åt hvilka en mindre grad at inflytande blitvit medgifven. Att ej hafva någon röst med i de allmänna angelägenheterna är en sak; en annan sak är, att en mäktigare röst beviljats åt andra på grund af deras högre förmåga att leda de allmänna ärendena. En hvar har rätt att känna sig förnärmad öfver att ej blifva räknad för något alls och ej anses hafva något värde. Ingen, om icke en dumbom, och en dumbom af ett eget species, kan känna sig förolämpad deraf, att man inser, att det sinnes andra, hvilkas meningar och önskningar äro annorlunda att betrakta än hans egna. Att ej hafva någon röst i hvad som till en del rör ens egna angelägenheter, är något som ingen gerna underkastar sig, men när det, som rör ens egna angelägenheter, äfren rör en annans; när denne förre känner och insel, att den andre förstår saken bättre än han, att då se dennes opinion gälla mer än hans egen, det öfverraskar honom ej och tyckes honom vara fullkomligt i sin ordning. Det är endast af nöden, att detta högre inflytande är grundadt på skäl, som han förmår begripa och hvilkas rättmätighet han är i stånd att inse. Ingen, som vill vara ärlig och icke falskt smickra massan för att tillvinna sig dess så ofta oreflekterade sympatier, kan påstå, att. alla samhällsklasserna här i landet äro i lika Å hög grad i besittning af förmågan att handhafva det allmännas angelägenheter. bertill fordras först ett mått af kunskaper och en erl i H farenhet, som ännu intet folks alla klasser ega, ej ens det amerikanska, der bildningen dock är så nivellerad; derjemte erfordras törmågan att uppoffra tid dertill, hvilken icke heller besittes i lika hög grad at alla samhällsklasser. Då således den skilnaden eger rum, och den kan ej borträsonneras, att vissa samhällsklasser äro mera upplysta, än andra, hvad de I allmänna ärendena beträffar, så skulle det ju vara en oförlåtlig dårskap af dessa senare att i vilja bestrida de förra ett visst företräde, alldenstund det ju ligger i deras gemensamma i intresse, att de allmänna angelägenheterna skötas väl — hvilket återigen endast kan ega i rum, då de örverantvardas åt kunniga män. För att välja dessa, fordras en insigt och ett omdöme, som ej låter sig vilseledas af några bedrägliga lockelser och förespeglingar, eller beherrskas af viljelösa lidelser, såsom afund eller dylikt. Vi tala här icke om individer. pbet kan neml. lätt hända, att äfven en upplyst individ kan bli vilseledd, men svårligen i