Göteborgsposten – 16 mars 1868, sida 1

skulle förorsakas, hennes ansigte och den erinran, som detta alltid gaf honom, vida bättre att slippa. — Nej visst icke, svarade han. Stanna uppe hela tiden om ni vill. Jag skall säga Dallas att ni är litet opasslig. — Han skall ej bli öfverraskad, som jag tror, svarade hon, churu det förr ej var min vana att skicka sådana ursäkter. Routh gick ned till den väl utrustade matsalen, så olika den hvari de middagar serverats, i hvilka George fordom såsom hans gäst deltagit. Uvarhelst Harriet var rådde ordning och prydlighet, men nu fanns det något mera än ordning och prydlighet i Rouths hus. Icke destomindre var den blick herrn i husct kastade på det väl dukade och väl upplysta matbordet, med dess fullständiga servis, full af missbelåtenhet. Han önskade att han ej kommit ner så snart; det oundvikliga sammanträffandet antog ett mera olycksbådande utseende med hvarje minut som det blef fördröjdt; han önskade att han ej tillsagt Harriet qvarstanna på sitt rum. Saken var att Routh blifvit alltför mycket nedslagen af den första missräkningen i, hans planer. Allt hade gått så bra för honom; hans beräkningar hade så noga slagit in ända tills nu och denna oväntade händelse hade inträffat genom en blunder af honom sjelf. Visserligen hade Harriet mött den med en förvånande takt och så behandlat den, att om den blott framgent kunde behandlas rätt, skulle den leda till den största nytta och ge en oskattbar styrka åt hans ställning. Blott han kunde se saken från denna synpunkt och vara herre