Göteborgsposten – 16 mars 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Boman af Edmund Fates. Öfversättning. — Ni gjorde bäst i att stanna uppe tills jag kallar er, hade Routh sagt fill Harriet, då Dallas kommer till middagen. Det skall bli lättare för er, tillade han. Harriet satt tyst vid sitt toilettbord under det han talade, och han stod bakom hennes stol samt betraktade med mulen uppsyn hennes bild i spegeln. Hon smålog matt. — Tack, Stewart, sade hon, det blir verkligen en lättnad. Efter en kort paus tillade uon: Skulle det gå er mycket till sinnes om jag ej ginge ner till middagen alls? Långt ifrån att det skulle gå honom till sinnes, kände Routh att hennes frånvaro tvärtom ekulle vara en stor lättnad för honom. Den skulle sätta honom i stånd att fullkomligt utforska George, att öfvertänka de upptäckter han kunde komma att göra rörande hans framtida planer; Harriet hade gjort det värsta arbetet, hade banat vägen för honom, hade öfvervunnit svårigheten och faran. Litet obehag, en smula sinnesrörelse måste han underkasta sig, det kunde ej hjelpas, men allt borde aflöpa lyckligt, och i så fall vore Harriets närvaro och det tvång som deraf ) Forts. fr. Bao 61.