Göteborgsposten – 14 mars 1868, sida 1

iCDTGHAM. Emellertid uttalade riksdagen ganska väl. betänkt den önskan att K. M:t täcktes låt tillse och utreda huruvida icke inskränkningar å anslagen under tredje hufvudtiteln skulle j kunna vidtagas samt för nästsammanträdande riksdag tramlägga förslag till nedsatt utgifsstat sör nämnde hufvudtitel. Det var, antaga vi, jen tung börda som sålunda lades på grefve Manderströms skuldror. ssan erinrado sig sannolikt att Sverige förr intagit ett ganska aktadt rum bland Europas stater; han tror sannolikt att de förenade rikena ätven framgent kunna göra sammaledes, och att de hafva diplomatiska intressen som böra på ett värdigt sätt representeras och öfvervakas i utlandet; och slulligen kanske äfven att den allmänna penningetörlägenheten, hvaröfver vi äro nästan stolta, icke allt för mycket bör utomlands blifva märkbar. Följaktligen, gretve Mansderström förmådde icke att för närvarande åstadkomma en större nedsättning än från 179,200 till 157,950 rår. Men denna reduktion ansågo Liss Olof och Carl Anders Larsson, hvilka för egen del här slå sig ganska väl ut på 3 rdr om dagen, alldeles för ringa. Från deras ståndpunkt är naturligtvis Sveriges diplomatiska representation i utlandet endast en ölverflödig lyx, nästan en galenskap, och deras motiver för en grundligare anslagsnedsättning voro derföre lika naiva som praktiska. Statsutskottet egnade också behörigt afseende å deras framställningar, men kunde dock icke vidare gå motionärernas önskningar till mötes, än att de ordinarie och extra utgifterna ändå upptogos till 412,200 rdr, hvarjemte till öfvergående utgifter anvisades 45,750 rdr, så attreduktionen i verkligheten icke är af någon synnerlig betydenhet. I sådant skick stod saken då den i kam