Göteborgsposten – 14 mars 1868, sida 1

Vid sistsörlidne riksdag väckte frih. I.lJencrantz i Andra kammaren en motion i syfte att åstadkomma besparingar å anslagen på tredje hufvudtiteln (utrikesdepartementet). Denna motion ådrog sig då stor uppmärksamhet, ty frågan hade nyhetens behag och dertill kom att motionärens ställning inom den nya representationen var mycket oklar, Den diskussion som föregick motionens remitterande till statsutskottet var mycket pikant. Både då och äfven sedermera öfverraskades man af de djupa blickar som åtskilliga, inbördes täflande representanter kastade bakom diplomatikens täckelse. Utrikesministern — ty honom gällde det naturligtvis i främsta rummet — parerade emellertid de mot honom riktade anfallen både habilt och humant; och när grefve Manderström gjorde den då at K. M:t aflåtna propositionens bisallande, oförändrad, till en kabinettsfråga, så biföollo kamrarne hvad K. M:t äskat. Andra kammarens samtycke föranleddes troligen väsendtligast deraf, att om än riklig tillgång på ministerämnen fanns redan då, så var det dock mer än kinkigt att upptäcka någon fullt lämplig person, som ville taga utrikeskabinettat på entreprenad.