Göteborgsposten – 14 mars 1868, sida 1

deles motsatt erfarenhet. Det egentligen märkliga i motionen var utan tvifvel, att dess förtattare ådagalagt sin okunnighet om den ganska vigtiga omständigheten, att innan bifall till den yrkade indragningen kunde ske, erfordrades en grundlagsförändring, enär i regeringsformen stadgas, att presidenten i Svea hofrätteskall vara ordförande i riksrätten. Om således redan genom den ofvananförda motionen framgår, att det både behöfliga och nyttiga studiet af våra grundlagar försummas al representanterna, så blef denna iakttagelse än mera i ögonen fallande under diskussionen rörande förslaget, väckt af Pehr Pehrsson, att krigshofrätten skulle indragas. Statsutskottet hade alstyrkt motionen, hutvudsakligen på den grund, att samtliga hofrätterna, utom Göta hofrätt, äfvensom Högsta domstolen, redan på ganska goda skäl afrådt ifrån krigshofrättens indragning. Emellertid ordades ganska vidlyftigt i Andra kammaren om denna indragnings ändamålsenlighet, och besparingarne spelade dervid hufvudrollen. Med vanligt lugn, och klart som alltid, visade dock jutitieministern att krigshofrätten var behöflig, och då han redogjorde för denna domstols åliggande nu och framdeles då den nya krigs a gen blir utfärdad, så kom man till den öfvertygelsen att krigshofrätten icke kan undvaras, såvida rättsskipningen icke skall rubbas. Men det märkligaste var dock, att alla de talare som uppträdde för indragningen, och bland dessa förekom grefve Posse, hrr Hierta, Keij, Beronius, Ahlgren, Carl Ivarsson m. Ht., befunnos fullkomligt okunniga om en ganska vigtig omständighet, hvilken hr Björck nödgades för dem klargöra, den nemligen utt grundlagen (5 42 R. 0.) medgifver K. Maj:i uteslutande rättighet alt stifta krigslagar, utom så vidt de röra personer, hvilka ej äro militärer. Hr Björck ermrade på grund härat att ett beslut fattadt af riksdagen om krigshofrättens indragning, var af ganska ringa betydenhet; visserligen kunde representationen afslå de medel, som för nämnde domstol er fordrades, men derigenom skulle en konflikt mellan statsmakterna uppstå, som hvarken vore önsklig eller nyttig, Afhr Björcks upplIysning till motsidana talare synes emellertid att en repetitionskurs i grundlagarne vore ät ven för åtskilliga representanter ganska behöflig; men behöfligheten deraf bliv ändå mera påfallande, då vi nämna, att punkten blef med 109 röster mot 19 återremitterad, ty hvad äinnat skall väl statsutskottet rimligtvis kunna åtgöra, än att upprepa det inkast som hr Björck gjort? Första kammaren har bitallit samma punkt.