Göteborgsposten – 13 mars 1868, sida 2

gius, från och med nästa års början afsagt sig denna befattning, välja ny verkställande direktör. Efter verkställd omröstning med slutna sedlar, visade det sig att valet utfallit sålunda, att rådman J. F. Frankenberg och kronolänsman Axel Wallgren fått lika många, eller hvardera 9 röster. Men efter hvad man berättat, be anns ordförandens valsedel, hvilken efter reglementet skulle gälla för 2 röster, vara utaf honom underskrifven, på grund hvaraf en ledamot, hr F. Signeul, protesterade mot valsedelns giltighet, då densamma vore märkt. Öfriga ledamöter ansågo dock ordförandens valsedel böra gälla. Det bör nämnas, att ordförandens röster tillföllo hr Wallgren. Direktionen beslöt, med anledning af det lika röstetalet, att hänskjuta ärendet till den myndighet, under hvilken detsamma hör. Litterär nyhet. En brefskrifvare till norska Morgenbladet berättar, att af Björnstjerne Björnson inom kort ett nytt arbete, en berättelse benämnd Fiskerjenten, lär vara att i bokhandeln förvänta. Örebro ensk. bank. Expeditionschefen Loven, som af regeringen blifvit tillförordnad att granska nämnde banks räkenskaper och administration har efter haltannan veckas träget arbete härmed (sedan dessförinnan 3 revisorer och 3 siffergranskare förut varit sysselsatta en och annan vecka) i Fredags återrest till Stockholm. I Widestrandska konkursen ha valts till gode män general Kleen, häradsh. Rubin och handl. J. W. Gyllander. Rättens ombudsman är häradsh. ÄÅberg. Ängbåtsfarten i Sundet lär i år komma att få en värderik tillökning genom ångf. Arboga N:o 1:s förflyttning till denna route. Ångbåtens direktion säges nemligen ha till bolagsstämman ingifvit förslag att låta sartyget under detta års seglation bestrida kommunikationen mellan Malmö och Köpenhamn. Fartyget, som har stora och vackra salonger, ett rymligt däck och gör en hastighet af 13 knop eller 3 4 geogr. mil i timman, lämpar sig särdeles väl för denna hnie. Lefve friheten! En i Karlshamns cellfängelse förvarad bokbindaregesäll vid namn Dahl, hvilken dock ej tycks ha varit vän at andra band än tilläfventyrs dem han sjelf kunnat åstadkomma, beredde sig häromdagen tillfälle att komma ur klistret. Medan han var utsläppt i en af gångarne på gården för att hemta frisk luft, lyckades han under ett obevakadt ögonblick att klättra öfver fängelsets plank, och kom sålunda ut i en både triskare och framtörallt friare luft än den som inom fängelsemurarne erbjöds honom. Polisen sattes genast i rörelse åt alla håll, men lyckades ej komma rymlingen på spåren. Det lär vara första gången någon fånge lyckats oschappera från ifrågavarande fängelse. Misshandladt barn, Råheten, som tyvärr yttrar sig i så många former, förekommer väl näppeligen förhatligare än då våldsgerningar utöfvas mot arma, försvarslösa varelser. På sista tiden ha flera fall förekommit, dervid barn blifvit af sina s. k. uppfostrare omenskligt behandlade och vi ha åter ett dylikt att omförmäla. I tidningen Oskarshamnsposten för i Lördags läses nemligen: Utan att kunna ansvara för noggranhet i detaljerna, anse vi oss dock böra återgifva en berättelse, som vi hört af så många fullt trovärdiga personer, att dess tillförlitlighet i allt väsendtligt torde vara gifven. En arrendator i Rössmåla under baron Rappes egendom Strömserum förlorade för kort tid sedan en penningsumma, cirka 16 rär rmt. Misstanka för tillgreppet föll på en föräldralös i huset upptagen flicka om 11 å 12 års ålder. För att nu tvinga henne till bekännelse, slog man henne, ända tills dess bon uppgaf, hvar hon gömt penningarne. Då man upphörde att slå henne, försäkrade hon åter sin oskuld, och då penningarne eftersöktes på det af henne uppgifna gömställe, fann man dem icke. Man började då ånyo slå henne än mera estertryckligt, tills hon af ängest och smärta åter tvangs att medgifva beskyllningens riktighet samt uppgifva ett annat förvaringsrum för penningarne. Då de emellertid ej heller der återfunnos, började man ånyo slå barnet och fortsattes sålunda flera, vi hafva hört uppgifvas åtta dagar. Då man sjelt ej mera orkade slå, eftersändes flickans närmaste anforvandt, som tvangs att fortsätta misshandlingen. Då hon ej vidare ansågs kunna slås å den genompiskade kroppen, tvang man henne att sammanhälla händerna och emottaga slagen derå. Flickan, bragt nåra till vansinne, gjorde alltjemt den ena motsägande uppgiften ester den andra, tills slutligen en dräng i huset, som bidragit att rikta misstankarno mot flickan, befanns vara den verklige tjufven. Det besynnerliga härvid är, att husbondefolket lärer hysa anspråk på att anses såsom mycket gudfruktiga menniskor. Det misshandlade barnets anförvandt lärer man nu tillfredsställt med en revers å 50 rdr rmt och vill härmed ha svs saken glömd; men af rättrådigheten hos den t. f. kronofogden hoppas man med skäl att de brottslige skola blifva befordrade till välförtjent straff. Tillbud till olycka. Från Kristiania skrifves, att den gamle, vördnadsvärde vetenskapsmannen prof. Hansteen förliden Tisdag varit utsatt för en olyckshändelse, som kunnat