Göteborgsposten – 13 mars 1868, sida 2

— Jag vet ej! I alla händelser är den ännu en gån öfverstånden. IIL. Bref från Amerika. Stewart Routh var så känslolös som trots någon, men hans känslolöshet höll likväl ej profvet mot det stundande mötet med George Dallas, och han visade Harriet huru påkostande det var för honom och huru mycket han fruktade att förlora sin sjelfbeherrskning, då han sade henne att han tyckte det vore bäst om hon ej vore närvarande vid deras möte. Förbannelsen af. en ohelig förening hade fallit på dessa båda och började nu låta märka sig. Båda önskade dölja för hvarandra de medel till hvilka de voro nödgade taga sin tillflykt för att bibehålla det falska sken hvartill de voro dömda; i hela deras lif var det ej ett enda tillfälle då de voro fria från tvång, utom i ensamheten. Men ehuru verkan var densamma hos båda, var orsaken helt olika. Harriet led för sin mans skull, han helt och hållet för sin egen. Han hade beräknat att om det var något i hans utseende, röst eller åtbörder som han ej kunde kontrollera, skulle George säkerligen tillskrifva detta de naturliga känslor af fasa och sorg hvarmed han borde ha mottagit den underättelse som blifvit honom meddelad af Harriet, Georges upptäckt af hvem den mördade mannen var. (Forts.)