Göteborgsposten – 13 mars 1868, sida 2

få en sorglig utgång. Då han neml. nämnde dag på eftermiddagen skulle åka hem, blef han vid universitetet öfverkörd, så att hästen tog ett språng upp i hans släda och tillfogade honom nägra svåra kontusioner, hvarigenom två refben på den venstra sidan blefvo krossade. Oaktadt denna svåra skada, säger Affenbladet, hade den snart 84-årige veteranen den styrka att han kunde gå ut i staden för att höra efter hvem som vore egare till det åkdon som kört öfver honom. Först efter återkomsten från denna tur efterskickade han en läkare, som undersökte hans tillstånd och nödgade honom ätt lägga sig till sängs. Det skall dock vara godt hopp om hans fullkomliga återställande. Från Kalmar skrifves d. 7 d:s: Ångbåten Kalmar Sund lyckades i Thorsdaga framkomma straxt intill Stora Rör å Öland. Passagerarne gingo i land på isstyckena. Efter starkt regn i Thorsdags afton var luften i går klar och vårljum. I natt har vinden gått öfver till nordlig med snö och bläst. Södra isbandet har derigenom sönderslagits. Mellan Borgbolm och Pata ligger ännu ett stort isband, likaså längs Olandslandet så långt man härifrån kan se. Fortfar nordlig vind att blåsa en å två dagar, blir utan tvifvel sundet helt och hållet isfritt. — Ilär hemmahörande skonerten Liibeck, om 70 sv. läster, har genom hrr Sven Söderbergh Bolin blitvit försåld till rederi i Karlshamn för 10,000 rdr rmt. En svensk dansmästare, Det har förut någon gång i denna tidning talats om den vid kejserliga teatern i S:t Petersburg anställde svenske dansören Johanson och senaste gången vi hade något om denne artist att -förtälja torde ha varit då han för ett par år sedan firade sitt 25-åriga jubileum såsom medlem af nämnde operas balettkår. I slutet på sistl. Jan. månad bade denne outtröttlige dansör sin recett å Stora teatern i Petersburg, hvilken representation bevistades af kejsaren. Ur J. anses, trots sina år, för en af Europas yppersta dansörer. Ryska tidn. Golos har meddelat ett längre referat om ofvannämnde recett-spektakel och i sammanhang dermed några biografiska notiser om hr Johanson, hvaraf bl. a. inhemtas följande: J. är född i Steckholm år 1818, inskrefs vid k. ballettskolan derstäådes vid 19 års ålder samt studerade sedan på konung Oscars, då kronprins, bekostnad hos Bournonville i Köpenhamn. Längtan att se Taglioni dansa dref J. år 1840 till S:t Petersburg. Här debuterade han följande år. Såsom Taglionis moiti uppträdde J. första gången år 1842 i baletten Dala eller portugiserne i Indien, och sista gången han dansade med denna berömda dansös var år 1843 i baletten Hertha eller kejsarinnan Elfrides, År 1866 firade J. sitt 25-äriga engagement vid kejserliga baletten, vid hvilket tillfälle honom förärales af balettkärens artister en gyllene lagerkrans, i hvilken voro inflätade namnen på 25 berömda dansoser, med hvilka han uppträdt i särskilta baletter. Bland dessa nämna vi Taglioni, Lucile Grahn, Fanny Elsler, Grisi, Petipas m. fl. Vadadod. En bonde från Ugglebo socken har i Onsdags afton, stadd på hemresa från Gefle, då han skulle vattna sina hästar råkat falla från ett med is belagdt brunnstak ned i en brunn och omkommit innan hjelp hann anlända. En behjertad gut. Från Egersund i Norge omtalas nedanstående hedrande drag af en miaderårig gosse: En dag under senare delen af Febr. månad blef ett menniskolif räddadt genom en ung gosses sinnesnärvaro. Två söner till hand!. Kjelland derstädes, den ene 7, den andre 6 år gammal stodo på Almindingsbryggan. Den äldre föll i vattnet och den yngre gaf till ett anskri. Ole Puntervold, en 13-årig son vill konsul Puntervold i Egersund, får höra nödropet medan han satt och läste öfver sina lexor. Hau springer utan att säga någon till ned på bryggan, der han får se den yngre Kjolland, som gråtande säger till honom: Nu gick Bernhard till bottent. Tillropande den lille gossen att han skall springa ester folk kastar sig Ole, som han var, i vattnet, dyker ned till bottnen och kommer efter mycken ansträngning upp med Bernhard i den ena armen, medan han med den andra arbetar sig mot land. Folk kom under tiden till och bergade båda, just som Ole af utmattning var nära att sjunka. Bernbard, som nästan var liflös, kom sig efter tillkallad läkarehjelp.