Göteborgsposten – 12 mars 1868, sida 1

som antagits er post facto. Detta är det republikanska partiets väg. Dess motståndare äro icke samvetsgrannare. Demokratiska och republikanska konventer i Vestern ha formligen beslutat nationalskuldens återbetalande i greenbacks, hvartill Thaddeus Stevens i Pennsylvanien, samt general Butler och en eller ett par andra i de atlantiska staterna anslutit sig. De politiska männen äro färdiga stt uppoffra allt för det annalkande presidentvalets skull, och republikens vänner skulle kunna vackla i sin tillit, om de icke hade en välgrundad tro till folkets sunda törstånd. Presidenten hade i fjor, innan anklagelsefrågan först debatterades, gjort allt, för att synas obehaglig för det republikanska partiet. Han hade upprest sig mot dess politik, han hade satt sitt veto mot den ena efter den andra af dess rekonstruktionsåtgärder, han hade förhindrat verkställandet af lagar, hvilka ban förklarat försattningsstridiga och hade vädjat om deras laglighet till Högsta domstolen. De republikanska ledarne beslöto att undanskaffa detta hinder mot deras planer. Lagutskottet tillsades att undersöka och inkomma med betänkande angående grunderna för ett åtal. Men medan det ännu överlade härom, hölloa höstvalen, och Norden uttalade sjelf, på ett sätt hvarom man ej kunde misstaga sig, ett ogillande af denna stränghetsåtgärd. Man gillade icke mr Johnson, men ogillade mr Stevens och mr Bingham. Representanthuset erfor ett sådant intryck af detta vittnesbörd om folkets stämning, att, då lagutskottet tillstyrkte mr Jobnsons åtalande, förslaget törkastades med en öfverväldigande majoritet. Hvad har sedan dess inträffat, som kan förmå Representanthuset att tro en åtgärd vara i dag klok, för hvilken det så nyligen ryggade tillbaka? Det finnes derföre tvenne skäl: ett synligt och ett verkligt. Det synliga skälet är, att mr Johnson afsatt krigsministern Stanton. En sistlidet år antagen författning beröfvade presidenten den makt, som den högste embetsmannen hittills halt, att afskeda de af honom utsedda kabinettsministrarne, såframt senaten icke instämde i afskedandet, liksom den ailtid varit befullmäktigad att ha del i utnämningar. De, som vilja åtalet, förklara, att Stantons afsättning var en öfverlagd kränkning af denna författning. Å andra sidan påstår Johnson, att Stanton var krigssekreterare under Lincoln, att han på sin höjd bibehölls i embetet, men icke af honom utnämndes, och att han derför icke kan inberäknas under åberopade författningens värjo. Man finner genast att tvisten vänder sig kring ordställningen i ett otydligt kongressbeslut, om hvars verkliga betydelse vi ej vilja uttala någon åsigt. Det är tillräckligt att anmärka, att en laglig väg för svårighetens lösning finnes. Giltigheten af Stantons afskedande kan jäfvas derigenom att man bestrider inför högsta domstolen det hans efterföljares embetsåtgärder ega gällande kraft, och det står de republikanska ledarne öppet att vända sig till denna domstol för erhållande af en afgörande dom. Om domstolen afgjorde saken till deras förmån, skulle Johnson bli slagen, och detta är, såsom vi sagt, en laglig utväg att komma ifrån förvirringen. Anstiftarne af åtalet ha valt den mera tvifvelaktiga åtgärden att stämma presidenten inför senaten. Vi måste nu lemna skenet, för att få reda på den verkliga orsaken till en åtgärd, hvilken måste, på grund af hvad som nyligen föregått, anses försvaga partiet inför landet. Presidentvalet skall hällas i höst, och det anses framför allt nödigt, att republikanerna vinna i detsamma. Presidentens åtalande skulle i och för sig skada dem, men om det kunde föras till slut af den närvaran; de kongressen, eller om mr Johnson endast suspenderades och en republikanare kom i hans ställe för någon tid, skulle presidentmakten komma i partiets händer och kunna förskaffa : det majoritet inom elektorskollegiet. i Vi tro redan nu, att denna plan skall f.: n. visa sig vara ett mistag. Den reaktion, den måste frambringa, skall enligt all sannoi i i i i den långa strid hon utkämpat med x försökte att lugna henne och älskade ( ) alltmer för hennes fina qvinliga kän 1142 114.