Göteborgsposten – 9 mars 1868, sida 2

det hans mor blifvit nödsakad fatta en sådan misstanka var, oberäknadt den fruktansvärda verkan detta utöfvat på henne, ett lidande längt större än han förut erfarit. Han kände sig förvirrad, oredig, sjuk och såg på sin trogna gamla vän med ett uttryck af förtviflan i blicken och likblekt ansigte. — Trodde hon det? frågade han och upprepade åter frågan. — Nej, Goorge, nej; hon endast fruktade det, men hon kunde ej uthärda denna fruktan. Ej underligt heller, ty jag kunde knappt uthärda den sjelf, ehuru jag är starkare än hon och ej er mor. Men tänk er alla dessa omständigheter, George. Ni köpte rocken af Evans, och den man som bar denna rock sågs i sällskap med den mördade mannen sista gången han var sedd vid lif. Jag vissto att det måste vara något förskräckligt misstag. Jag visste att ni aldrig kunde lyfta er hand för att beröfva en medmenniska lifvet och att någon annan måste vara i besittning af rocken: men er mor sade att ni hade burit den då hon såg er i Amherst och ingenting kunde förtaga intrycket häraf. ( corge, hvad gjorde ni med den rock ni köpte hos Evanes? — Jag hade den helt visst i Amherst och bar den då hon sista gången såg mig. Jag lemnade den sedan af misstag hos mr Rouths och tog en af hans ut med mig; men detta är ett rysligt mysterium alltigenom. Hvem är den person som blifvit mördad? Hvad var anledningen? (Forts.)