Göteborgsposten – 9 mars 1868, sida 2

126 röster mot 62, under det att 69 afhöllo sig från att rösta, ochj dessutom voro inemot 30 medlemmar frånvarande. Skulle man märka, att man befinner sig på en dålig grund och att tiden nalkas, då man måste göra större eftergifter åt Iriheten? Emellertid rasar fortfarande den reaktionära majoritetskliquen mot den sjelfständiga oppositionen, och lagstiftande kåren är skådeplatsen för de ytterligast skandalösa scener. En gång då utgitvaren af Pays, Granier de Cassagnac, kom utmanande fram till Ollivier, förklarade denne sig skola skjuta honom som en hund, om han vågade närma sig med hotande miner. Då Cassagnac det oaktadt gick honom närmare, drog Ollivier upp en pistol samt hotade att skjuta på motståndaren, hvilken då fann rådligast att vika tillbaka. Vid kårens sammanträde i Tisdage väsnades man på samma sätt som förut. Så fort någon oppositionstalare uppträdde, började majoritetsmedlemmarne att tjuta och skrika, så att man ej kunde få öronljud. bet är omöjligt, säger en referent, Åatt göra sig en trogen föreställning om det oväder, hvaraf kammaren i går (Tisdagen) hemsöktes, och äfven för dem, som bevistade de stormiga kammarsammanträdena år 1849, var skådespelet nytt, Fängelsestraffet bibehölls för pressförseelser, och hvarje diskussion ang. enskildas angelägenheter är på det strängaste förbjuden. Till sist uppstod en diskussion ang. dagordningen. Jules Favre yttrade dervid: Vi tillhöra minoriteten; j hafven makten; j kunnen missbruka den, men landet skall döma emellan oseDet är naturligt, att dessa stormiga uppträden måste ingifva regeringen, om denna ännu eger förmåga af lugn beräkning, visea farhågor. Det går oj i längden att regera med stöd af en dylik majoritet. Dessa slafviska verktyg gå för långt och kunna ej annat än skada regeringen, ty a Ilmänheten måste tro, att denna öfverensstämmer med dem. Man väntar dertör äfven snart ett manifest från kejsaren ang. kammarens upplösning. Regoringen vill troligen icke att sakerna skola gå för långt, ty valen tillstunda och hon kan i annat fall lätt utsätta sig för att väcka allmänheten samt omstämma densamma. Det vill nästan synas som att det reaktionära anhanget inom hofvet och ministören nu vill anstränga alla sina krafter, för att undergräfva oppositionen och dennas offentliga organer i det allmänna medvetandet, liksom för att gifva regeringen ett sken af berättigande till dess motsträfvighet mot en frisinnad presslags införande. Man går ända derhän att beskylla oppositionspressen för att mottaga mutor från utlandet hvilket är helt enkelt landsförrädiskt. Efter Kervöguen, hvars anklagelse vederlagts, har nu brushufvudet Granier de Cassagnac skickats i olden. Pays uppträdde en dag och förklarade sig kunna meddela aktstycken, hvilka bevisa att de förnämsta oppositionstidningarne i Paris varit lierade med främmande regeringar. Flera af nämnda tidningar ha uppmanat Pays att offentliggöra de antydda aktstyckena och hota bladet med att i motsatt fall anklaga det. Cassagnac svarar, att han skall meddela dem, vär alla do tillvitade tidningarne så fordra. Situation har emellertid lemnat närmare upplysning af dessa dokumenter. De tillhörde en hr La Varennos skriftliga qvarlåtenskap, och denne man hade under en töljd af år varit generalagent i pressangelägenhoter för främmande regeringar och särskilt för den italienska, isynnerhet då Ratazzi stod i spetsen för denna. Situation kan dock endast lemna utdrag; hvaremot ett flygblad, hvilket i brefform från Brissel tillsändts alla tidningsredaktioner och deputerade, meddelar aktstyckena fullständigt. Några utaf dem äro verkligen kompromelterande, men för helt andra personligheter än de angripna. Ett blir af dem och uppgifterna i Situation klart, neml. att turst Metternich ur österrikiska fonder betalat 2,000 sres för en broechyr af La Varenne, hvilken utkom i fjor våras och under titeln Gare aux barbaros prodikande ett formligt korståg mot det, såsom broechyren påstod, med Ryssland nära förbundna Preussen. Redan då öfverflödade likväl Beust af de vänligaste och fredligaste talesätt mot. Preussen. Så ärlig och öppen är diplomation! ö Aktstyckena utgöras förnämligast af bref om ordensdekorationer, som skulle utdelas.