Göteborgsposten – 9 mars 1868, sida 2

omätliga lättnad var nog för att genast i första ögonkastet af deras möte betaga detta all den fasa och bitterhet hvarmed hon i motsatt fall skulle ha betraktat det. Men denna lättnad och den fullständiga förklaringen — allt hval George hade att säga henne, allt hvad hon hade att säga honom — kunde ej göra någon ändring i hvad som en gång skett med hänsyn till. mrs Carruthors, kunde ej förändra det oåterkalloliga, olyckliga förflutna. När den första förvirringen, rörelsen och de osammanhängande ömsesidiga frågorna efterträdts af ett mera lugnt och regelbundet samtal, omtalade mrs Brookos för George allt hvad som händt — det officiella besöket af gentlemannen från London, tjenstefolkets uttydningar med afseende på hans ärende, semtalet mellan mr Carruthers och Evans samt de misstankar och farhågor, till hvilka alla de olyckliga omständigheterna gifvit anledning. Dot var mod yttersta svårighet som George kom till en klar uppfattning af den gamla qvinnans berättelse och till fullt medvetande om. styrkan af de omständigheter som talade emot honom. Småningom började han återkalla i minnet de omständigheter som omedelbart föregått och följt efter hans hemliga besök på Poynings. Han erinrade sig de anmärkningar han hört på Mereurys byrå; han ihägkom att det der talats om ett mord, men att han ej ognat någon uppmärksamhet deråt utan gått bort så snart han kunnat samt ej tänkt vidare på saken. Att finna sig inblandad i ett brott af så förfärlig natur, att finna det omständigheterna bragt honom i beröring med ett så hemskt dåd uppfyllde honom med fasa och bestörtning; att veta.