Göteborgsposten – 9 mars 1868, sida 2

Article Image
iugalunda är afgjordt för on sammanslutning med Nordtyskland, sådant detta nu är organiseradt. Valen till tullparlamentet äro som bekant stödda på den mest utsträckta omröstniagsrätt. Härigenom har presterskapet, som i sitt våld eger Sydtysklands befolkning, lyckats vinna dennas röster åt partikularismen, under det att det a. k. nationalpartiet, framgående ur medelklassen, legat under. En preussiskt sinnad tidning klagar äfven öfver, att Frankrike och Österrike härvid utöfvat en mot Preussen ovänlig tryckning. Hon påstår, att man nu i Sydtyskland ifrigt arbetar på att lossa bandet mellan Norden och Södern, att frigöra sig från alliansfördragen och inleda en reaktion mot händelserna år 1866. Dessa planer ba sitt förnämsta stöd hos regeringarne i Stuttgart och Darmstadt. YWeser-zeitung säger: De elementer, som nu tyvärr med den allmänna rösträttens tillhjelp tätt öfvervigten i Södern, skola rikta sina närmaste sträfvanden på störtandet at ministerierna Jolly i Carlsruhe och Hohenlohe i Minchen och att insätta regeringar af samma art som dem, hvilka äro vid rodret i Stuttgart och Hessen. Om dessa aträtvanden finge en lycklig utgång, kunde Mainlinien bli en allvarlig sanning, och det skulle då uteslutande bero på de europeiska förhållandena, om Sydstaterna i ein fientlighet mot Nordtyskland icke gjorde gemensam sak med Frankrike och Österrike, för att skaffa sig upprättelse för det år 1866 misslyckade försöket. I hvarje fall är det klart, att Frankrike och Osterrike icke skola försumma något, för att sätta Sydstaterna i en sådan ställning, att de äro betryggade mot Preussens ytterligare framträdande. I kurfurstendömet Hessen visa sig, märkligt nog, äfven sådana symptomer till en antipreussisk rörelse, som i konungariket Hannover. Vi ha redan förut omtalat, att exkurfurst Wilhelm at hessiska damer fått sig tillsänd en dyrbar broderad matta, för hvilken gåfva han tackat i en skrifvelse, hvilken slutar med uttalande af den säkra förhoppning, att öpröfningens tid nu snart är förbi, och att Ålessons sköld och banr skola åter resast. Till denna demonstration sluter sig nu en annan, hvilken tyckes vara något allvarligare. I slutet af förra månaden kringspreds neml. öfverallt i Hessen ott flygblad, hvilket på ett utomordentligt häftigt och lidelsefullt språk uppmanade till uppror emot Preussen. De angrepp mot grefve Bismarck och konung Wilhelm, som innehållas i detta upprop, äro så våldsamma, att de preussiska tidningarne icke djerfvas fullständigt gendrifva dem, utan inskränka sig till att meddela några utvalda ställen. Efter en hetsig uppmaning till Herrarne om att höja sitt gamla banör slutar uppropet; Bort med den preussiska militärdespotismena tryckande börda, bort med de böga skatterna, bort med, alla påtvingade förändringar, bort med annexionens hänsynslöshet! Kurhessare, hållen eder beredda, ty stunden nalkas! Varen starka och ståndaktiga! Ve öfver förrädarne! Guds hämnd öfver det pronssiska tyranniet! Lefve kurfursten! Lefvo Tyskland!De preussiska tidningarne uppmava sin regering att strängt eftersorska och förfölja upphofsmannen till en så brottslig agitation. Det bekräftar sig, att konung Georgs af Han over minister i Hietzing, Platen-Hallermund, anklagats tör högförräderi, derför att han undertecknat den förklaring af konung Goorg, i hvilken denne öppet säger sig ligga i fiendekap med Preussen. Man tror, att saken skall leda till tvistighet mellan Preussen och Österrike, i det att det förra skail fordra Platens utlemnande, hvilket det senare naturligtvis skall motsätta sig. Från Ryssland erfara vi, att furst Gortschakoff ånyo förbereder ett till stormakterna stäldt memorandum, hvari han på det kraftigaste framhåller nödvändigheten af att införa i Turkiet de af Ryssland pågrkade reformer. Sultan af Turkiet har å sin sida utfärdat ett cirkulär, hvari erkännes, att fredsförsöken på Kreta strandat. Orsaken härtill förmenas vara det stöd, som upproret finner utanför ön. Från Turkiet skrifves äfven, att flera ryska krigsskepp nyligen fört 500 insurgenter öfver till Kreta, bland dem äfven den ryktbare chefen Coroneose. falla amen man

9 mars 1868, sida 2

Thumbnail