Göteborgsposten – 6 mars 1868, sida 1

skydda samhällets existens, och i striden mot yttre fiender eger ju samhället rätt att för sådant ändamål kräfva siva ädlaste söners blod, — så mycket mer måste det då ega rätt att kräfva missdådarens. Äfven d:r Säve yttrade sig i ett längre föredrag för dödsstraffets bibehållande; likaledes grefve Erik Sparre, varmt, men utan exaltation, klart och från hans ståndpunkt särdeles öfvertygande. Motsidans talan fördes af f. justitiekansleren v. Koch och brukspatron Bergstedt, och bättre sakförare för dödsstraffets afskaffande kunna vi icke tänka oss. — Utskottets förslag förkastades utan votering. Dermed är således den stora striden tillsvidare afgjord. Att begge kamrarne lemnade frih. De Geer ett förtroendevotum är påtagligt. Troligen upptages frågan icke under de närmast kommande åren. Man torde finna skäligt afbida de nya valen till Andra kammaren och äfven företeelserna under följande år för att inhemta mera visshet om den nya strafflagens verkan. Då såväl prof. Ribbing, som några andra talare temligen strängt behandlade lagutskottets utlåtande och framböll inkonseqvenser i motiveringen, anse vi oss böra nämna, att detta klander ingalunda drabbar sekreteraren, som uppsatt utlåtandet. I detta som i flera andra tall, då utskottsbetänkanden skola justeras, inskjuter den ene ledamoten ett motiv, den andre ett annat o. s. v., men derigenom händer ock ganska lätt att inkonseqvenser uppstå, för hvilka sekreteraren, ehuru oförskyldt, får bära ansvaret.