Göteborgsposten – 6 mars 1868, sida 1

Under det att dödsstraffsfrågan diskuterades i Andra kammaren behandlades tvenne frågor, hvardera at särskild betydelse, i den Första kammaren. Till de ledamöter, som skola deltaga i kyrkomötet, visade sig Andra kammaren icke obenägen att bevilja 10 rdr såsom dagtraktamente, men Första kammaren beviljade blott sex rdr. Det är icke osannolikt att häri låg en liten påminnelse till Andra kammarens ledamöter att nedsätta deras eget arvode i anseende till landets bekymmersamma ställning, som det så ofta heter. Den andra frågan som Första kammaren behandlade var bankoutskottets uttalade klander i anledning af bankofullmäktiges beslut att utlemna silfvermynt af mindre valör, till förekommande ai speciers uttagande ur riksbanken. Mot detta klander uppträdde flera talare och först ordföranden hös bankofullmäktige, t. statsrådet Fåhreus, som antydde, att näst beskyllning för försnillning kunde icke en gravare anmärkning riktas mot fullmäktige. Utskottets klandrande uttryck törsvarades med lika skarpsinnighet och skärpa af flera andra talare, bland dessa hr Wallenberg och f. staterådet Malmsten, och resultatet blef att den punkt hvari klandret förekom utan törändring lades till handlingarne. — Den utgång som frågan sålunda tick i Första kammaren och diskussionen i den Andra, torde hafva till följd en icke obetydlig omsättning vid förestående val till fullmäktige i banken. Man talar redan om några afsägelser till återval. Under debatten upplystes att det siltver som Stockholms enskilda bank uttagit, och som föravledt det klandrade beslutet af tullmäktige, icke blifvit utsändt till Hamburg för att nedsmältas — så sades i Andra kammaren — utan till Köpenhamn för att der liqvidera hit importerad spanmål, och att när det silfver som sålunda ditförts der fullgjort sin mission, så har det af bankofullmäktige återköpts. —