Göteborgsposten – 6 mars 1868, sida 1

mrs Brookes i högtidlig ton, och ville ej låta sin hustrus son vara i okunnighet om sin mors fara. Jag är viss på att han skulle skicka efter honom, hvar han än måtte vara, om det ej finnes nagon utsigt för hennes voderfående, men i min banko icke heller förr. — Mr Carruthers har naturligtvis ingen aning om orsaken till mrs Carruthers sjukdom? — Nej, nej; det var hennes fruktan för att han skulle få veta att George hade varit här och af hvilken anledning, som framkallade den; men han misstänkte naturligtvis ingenting. — Det är högst förunderligt, sade Harriet grubblande; hon tyckes hafva burit hela denna sak öfver måttan vil så länge den stod på och först efteråt hafva fullständigt dukat under. Det måste hafva öfverraskat er mycket, mrs Brookes, ehuru ni otvifvelaktigt känner er husfrus konstitution. — Ja, svarade den gamla qvinnan torrt och förbigående början ar meningen, jag känner min husfrus konstitution. — Jag skall underrätta mr Dallas om hvad ni bedt mig säga honom, sade Harriet i det hon stod upp, och det är bäst att jag ger er vår nuvarande adress, såvida ni ej föredrager att skrifva omedelbart till mr Dallas. — Nej, svarade mrs Brookes, jag har intet att säga honom. När det kommer underrättelser från utlandet om hans mor, så skall jag skicka dem till or. Den gamla qvinnan kände sig tvungen och illa till mods i sin gästs närvaro, men gästfriheten på Poynings