Göteborgsposten – 5 mars 1868, sida 1

Ställaingen i Nordamerikas Förenta Stater. Händelsernas utveckling i Förenta Statorna synes antaga en alitmera betänklig karakter. Den har i närvarande stund kommit till den kritiska punkt, att man när som helst kan vänta underrättelse om presidenten Johnsons afsättning orh en ny persons öfvertagande af denna embetspost. Johnson är en energisk man, som helt säket icke skall godvilligt afgå, hvarför en bedröflig kamp, om än icke med blanka vapen, förestår, hvilken måste djupt uppröra landet. Det var att förutse att mod kongressens antagande af den nya s. k. rekonstruktions-akten, hvilken utgör grundvalen för Söderns politiska ordning inåt och dess ställning till Unionen, en försoning mellan presidenten och kongressen var omöjlig. Eul nämnda akt delades Södern i 5 stora militärdistrikt under ledning af generaler, som presidenten skulle välja; nya val skulle utskrifvas såväl till alla statsembeten som till grundlagstistande församlingar, och vid dessa val skulle allmän omröstning begagnas utan hänsyn till färgen, men med uteslutande af upproriska; och när de nya författningarne blifvit utarbetade at dessa forsamlingar i öfverensstämmelse med Unionsförfattningen och antagna genom folkomröstning, då kunde Sydstaterna komma och anhålla om att bli äterupptagna i Unionen, lika: som de s. k. territorier, hvilka önska att bli stater. Då presidenten visade lust att kringgå några af dessa bud, antogos senare tvenne tillägg, så att det blef generalerna, som skulle upptaga de nya vallistorna, att alla, som deltagit i upproret, skulle utstrykas utan afseseende på om de sått benådning eller svurit trohetsed, och att generalerna skulle kunna afsätta statsembetsmännen. Men förutom denna följd af lagar antogos älven andra, hvilka voro uteslutande beräknade på att inskränka Johnsons makt, och kongressen har sålunda kommit in på en ytterst farlig väg att kränka andan i författningen och rubba bestämmelserna för myndighetens fördelning mellan statsmakterna, endast af hänsyn sör ögonblickliga svårigheter. Genom den ena lagen bestämdes, att armeens lednipg endast skulle tillkomma öfvergeneralen (Grant), som icke kan aflägsnes utan senatens vetskap, och genom den andra intördes on ny ordning i unionsembetsmännens ställning med fackexamina, utom för de aldra högsta posterna, och med oafsättlighet Ior dessa sista, om icke senaten gitver sitt bifall, och bland de sålunda oafsättliga embetsmännen räknades ätven ministrarne. Dylika lagar måste ovilkorligen leda till nya brytningar och nya kriser; de kommo älven snart. De tem valda generalerna voro nästan alla at temligen radikala åsigter, och det dröjde ej länge, innan de kommo i twist med de borgerliga myndigheterna och afsatte dessa emot presidentens önskan. Det var isynnerhet deu tappre Sheridan, som på detta sått kom i tvist med presidenten, emedan han tillochmed icke ville böja sig för högste domarens (attorney general) tolkning at valrättsvilkoren i rekonstruktionslagen. Johnson fordrade, att han skulle afsättas, men krigsministern, den radikale Stanton (Unionens Carnot7?), satte sig deremot, och då skred presidenten — i trots af nämnda lag om de högre embetswännens oafsättlighet — till ministerns suspendering, medan Grant under tidon ölvertog krigeministeriet. Förutom Sheridan blef äfven general Sickles skiljd trån sitt kommando, och senare har samma öde drabbat ett par andra generaler, derför att dessa afsatt statsembetsmän och vidtagit andra liknande åtgärder. Emellertid foretogos nya val i en stor del af Nordstaterna, och då demokraterna segrat i Newyork samt Pennsylvanien, tvenne af de största staterna, och vunnit ej få nya plat ser i Ohio och andra veststater, — likasom det visade sig, att de, äfven utan att vinna seger, likväl tilliagit i styrka inom de andra staterna, — fick Johnson mera mod och uttär