Göteborgsposten – 4 mars 1868, sida 1

medföra en oberäknelig sara, men det är endast för tillsället och efter mognare ölvervägande skall måhända någon utväg yppa sig. — Har George Dallas aldrig talat med d g om bref från sin mor? frågade Routh. — Nej, sade Harriet, icke sedan hans andra bref, och då sade han att hon förmodligen skulle sätta hans ånger och goda uppförande på prof och att han icke skulle skrifva förr än han kunde gifva henne bevis på båda delarne. — Tag hit den gamla qvinnans bref och låt oss åter genomläsa det. Harriet gick bort till skrifbordet, öppnade en låda och tog ett papper ur den. Det var ett bref som mrs Brookes hade skrifvit till George Dallas. De genomläsbto det uppmärksamt och Harriet var den första som talade. — Vi kunna endast gissa oss till meningen häraf, Stewart; men det förefaller mig som denna vore, att förhandlingarne vid — vid likbesigtningen — hon gjorde ett nästan omärkligt uppehåll och fortfor derpå i lugn ton — hatva väckt hans mors fruktan. Det var ly ckligt att han berättade oss historien om hans mors omsorg för hans rock, då vi eljest icke skulle kunnat uppsnappa trå den. Nu läser jag gåtan så: Mrs Carruthers har blifvit farligt sjuk tillfölje af den genom upptäckten föranledda sinnesskakning, men hon har icke förrådt hvad hon vet eller förmodar. Man har vuunit god tid, hvilket under alla omständigheter är en ovärderlig fördel. Frågan är nu om det kan vinnas mera tid, och om George Dallas