Göteborgsposten – 3 mars 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Tates. Ösversättning. — Hennes ännu alltid milda och bildade stämma var icke längre välklingande och hennes tal var såordigt. Personliga vanor äro starka och gifva sällan vika, tillochmed för en häftig moralisk spänning eller för påtryckningen af ett ängslande bekymmer, och Harriet som städse hade varit nätt och snygg i sin simpla drägt var ännu nätt och snygg. Men en noggrannare betraktare skulle också i detta hänseende hafva blifvit uppmärksam på en förändring. Hon brydde sig nu ej mera om huru bon såg ut. Ett missklädande band, en oriktgt vald färg hade förut varit en omöjlighet för Harriet Routh, men nu var sådant henne alldeles likgiltigt. Hvilka voro kännetecknen på denna hennes andliga föräudring, hvilken liksom den lekamliga hade nästan omärkligt törsiggått med henne? De tydde snarare på ett tilltagande än på en förändring. Hennes allvar hade autagit en stränghet, som förut icke hade utmärkt den, och hennes införlitvande med Rouch hade blifvit fullständigare än någonsin. Den passionerade häftighet hvarmed hon älskade honom var knappt i stånd att blifva större, men dess 9) Forts. fr. N:o 51.