Göteborgsposten – 2 mars 1868, sida 1

han varit en smula äldre och aldrig sett Clare Carruthers, skulle han lätt i detta holländska far niete hafva funnit förverkligandet af den menskliga lycksaligheten. Då George Dallas således ännu några dagar skulle uppehålla sig i Holland och behöfde pengar till ögonblickliga utgifter kom han att tänka på sin gamle vän Schaub, och gick till Minderstraat för att uppsöka honom. Han träffade den gamle herrn sittande bakom sin disk och lutad öfver en oerhördt stor bok med hebreiska bokstäfver, från hvilken han vid den främmandes inträdande slog upp sina ögon och kastade en ingalunda vänlig blick på honom. Men då han igenkände George, hvilket han gjorde temligen hastigt, förmildrades hans afskräckande ögonkast, han lade boken ifrån sig och började nicka likasom galvaniserad, under det han gned sina händer mot hvarandra och visade de få tänder han ännu bade qvar i munnen. — Hvad! Vart — Paul Vart. Är ni här ännu? Har ni ej rest hem ännn till ert eget land, Vart? Ni skrifver icke mera böcker, Vart, ni förspiller er tid i Amsterdam, Vart — Paul Vart! — Nej, just icke det, svarade George småleende; jag har visserligen icke rest hem, men jag har ej förspillt min tid. Jag har besett ert land och studerat folklitvet. Jag har varit i Haag. — Ja, ja, i Haag, och liksom alla era landman har ni köpt japanesischo Sachen och hunder och punschbålar. Ja, ja!