Göteborgsposten – 28 februari 1868, sida 1

— 2 7 RB 1 VIUTBRANUV motionens syfte, hvaremot utskottet understöddes a hrr Hasselrot, E. V. Almqvist, Nordström och Ch Dickson, hvilka erinrade att gällande sörsfattningai rörande fattigvården lemnade tillräckligt stöd åt de kommuner och myndigheter, som ville handla med kraft och allvar. För återremiss, som slutligen bi. fölls, talade hrr E. Sparre och Ehrensvärd, hvilka talare oaskade att utskottet skulle yttra sig i afseonde på behofvet af en revision af fattigvårdslagstiftningen. l Utlåtandet öfver motionen om ändring af sista : momentet af 20 i jagtstadgan, blef äfven återremitteradt. I aftonsammanträdet sysselsatte sig Första kammaren uteslutande med behandlingen af dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8. Utskottet hade härutinnan föreslagit att grekiska språket måtte upphöra att vara obligatoriskt läroämne vid de offentliga läroverken. Hrr Beckman, bvilken, såsom ordsorande i utskottet, reserverat sig mot dess beslut, Säve, Landgren och E. Sparre hänvisade i långa anföranden till nyttan af grekiska språkets studium och svårigheten att på lämpligt sätt ordna den undervisning, som skulle sättas i dess ställe. Utskottets förslug försvarades deremot af hrr Bergstedt, Hazelius, A. Wachmmeister, IIasselrot och Arrhenius, hvilka ansågo att då mana nu redan hade två särskilda bildningslinier, det ganska väl kunde gå för sig ntt ha ännu en, isynnerhet som det ämne man velat sätta i stället för grekiskan, engelska språket, i praktiskt afseende vore af stor vigt för ynglingen att känna och derjemte hade en litteratur, som ätminstone ej vore den grekiska underlagsen. — Genom votering antoge förslaget med 45 röster mot 16. Andra kammaren äterremitterade, på yrkande af brr C. A. Larsson och Rosenberg samt efter votering med 85 röster mot 59, statsutskottets utlåtande i anlednins; af regeringens proposition angående bestridande af kostnaderna för allmänt kyrkomöte, hufvudsakligen i syftning, att det för ledamot föreslagna arsvodet af 300 rdr för hvarje kyrkomöte ej måtte utgå, i fall detsamma räckte kortare tid än en månad, utan att endast dagtraktamente då skulle äinjutas. Hr Odelbergs af statsutskottet afstyrkta motion om inköp för statsmedel af till skogsplantering tjenlig jord i mellersta och södra Sverige samt om ett förslagsanslag af 10,000 rdr för bestridande af undersökningar rörande derför lämpligaste trakter m. m, äfvensom om rätt för landstingen att expropriera för skogskultur tjenlig, enskild person tillhörig jord, föranledde en längre diskussion. Hrr A. von Lröoschwitz, Ola Jönsson, Kolmodin, Rosenberg, Hedenberg, Åstrand, Witt och Per Nileson från Kristianstads län yrkade återremiss; hvaremot hrr Per Nilsson i Espo, Carl Ivarsson, Jan Andersson från Kopparbergs län, Hierta, Svenstn och Jonas Andersson försvarade utskottets afstyrkande, emedan utskottet ej f. n kunnat komma till något annat resultat, emedan staten änla hade tillräckligt med jord för bedrifvande af skogsodling, emedan den föreslagna åtgärden skulle kräfva en massa af nya skogstjenstemän och emedan det vore vådligt, att staten inblandade sig i den enskilda hushållningen m. m. Särskildt ansåg hr Hierta sig böra motsätta sig expropriationen af jord ,emedan det kunde blifva i proportion lika dyrt att expropriera ljunghedar i de södra lands lelarna som det visat sig vara att expropriera grusbackar i Stockholms grannskap. Slutligen ansåg hr Hedlund att skogsplanteringen bör öfverlemnas åt den enskilda spekulationen och att utskottets afstyrkande derför borde bifallas i skogsodlingens eget intresse. Utskottets afstyrkande godkändes likväl med 113 röster mot 43. I eftermiddagens sammanträde förehade Andra kammaren bankoutskottets memorial ang. granskningen af Riksbankens förvaltning. Med anledning deaf att bankofullmäktige, i an seendo till de stora silfveruttagnipgar, som egde rum i sistl. November och December månader, läto utlemna silfvermynt af 1 rår rmts valör i stället för specier, hade utskottet yttrat att, ehuru utskottet anser fullmäktiges beslut om utlemnande vid de ifrågavarande tillfällena af silfvermynt å smärre valörer i stället för begärda hela specier icke väl öfverenstämma med en riktig omsorg om riksbankens kredit och anseende, utskottet likväl, då detia beslut ej kan anses innefatta något öfvertradande af gällaude föreskrifter, finner detsamma icke böra till anmärkning föranleda. Frågan derom huruvida kammaren skulle instämma eller ej i det klander, som detta Yttrande innefattar, föranledde en liflig diskussion. Åtskilliga talare ansågo att, då intet stadgande i bankoreglementet finnes, som föreskrifver att sedlar alltid skola inlösas med hela specier, borde fullmäktige icke så skarpt tadlas för ifrågavarande åtgärd. Hr Björck upplyste, att vexlare i allmänhet brukade få hela specier, men alt då åtgången af dessa i höstas var ovanligt stor, under det bänken hade ett ganska rundligt förråd a! jerdedels specier, fullmäktige ansett sig böra med sålana inlösa en del af det till vexling inlomnade sclelbeloppet. De talare, som försvarade bankofullnäktige, voro hrr De Mare And. Gudmundsson, Helengren, Sääf, Mannerskantz, Rundbäck, Key, Ottertröm, Medin, m. fl. Deremot gillades det omdöme, utskottet fällt om ullmäktige, af hrr Liljencrantz, Lindström, Posse, luren, Gripenstedt, Agardh m. fl. Dessa hrrs hufvudskål voro: banken är lika skylig att inlösa sina sedlar, som hvarje enskild person tt betala sina skulder, och likasom man skulle klanra en enskild gäldenär, ifall han, då han kräfves, juder sina fordringsegare kopparslautar, för att denne — — —— .—ä—n k-::H (