Göteborgsposten – 28 februari 1868, sida 1

— —— din värdighet som fredsdomare eller någotsomhelst, hvaröfver du är stolt, skolg vara dig hälften så dyrbara som den mans berättigade stolthet, som, i det han skådar rundt omkring sig och ser sig i besittning ar alla dessa afundsvärda egenskaper, siger: — Genom min egen kraft, genom den förmåga Gud har skänkt mig och genom hans bistånd allena har jag utan att vara understödd af börd, rikedom eller inflytande, sjelf gjort mig till hvad Jag är! Vändpunkten i George Dallas lif var inträdd, tärninsen var kastad och med det lägliga tillfälle som så gripande hade framställt sig för honom försvann hela hans tlyktiga sinne, hela hans makliga dilettantism. Han erkände omsider, att lifvet var verkligt och allvarligt och beslutade genast att underkasta sig det. Af hvilka storartade planer svällde icke hans bröst, hvilka öfverspända drömmar hotade icke att springa hans hjerna! I hans egna tankar var hans segerrika ställning för framtiden så betryggad att han icke kunde nek: sig en omedelbar försmak af sin lycka och samma dag som han mottog Cunninghams bref blef en låda med mycket sällsynta japaneiska solfjädrar och porslinssaker afsändl utan namn adres serad till miss Carruthers. Utgilten till dessa obetydligheter lemnade endast George Dallas så mycket att han kunde betala sin återresa till Amsterdam, men hvad betydde det? Han var ju på den jemna vigen till lyckan och kunde förtjena så mycket pengar han behagade. Den språkkunnige uppassaren emottog honom, om icke med öppna armar så likväl med leende ansigte och en