Göteborgsposten – 26 februari 1868, sida 2

Frän Landsorten Ertappad tjus. Det omnämndes nyligen i denna tidning att en stöld för kort tid tillbaka skett hos en handlande Rosenthal i Wexiö. Tjufven är au ertappad och har befunnits vara en uppassare hos hr R. vid namn Gorfinkel (wefligt namn!). IIe greps i trakten af Borås och hade vid häktandet i bebåll rdr 1,044 af de stuloa 1,200. Efter stöldena bezåenda hade han fraktat sig från WIxiö dels till io:s, dels med bondskjuts och dels prjernvåg. Till Svenljunga anlände tjufven i Måndags för 8 dagar sedan och begärde att få hästar. Medan han väntade på dessa anlände till stället ett par personer, hvilka igenkände honom såsom varande springpojke hos hr Rosenthal och då resenärerna just kommo från Wex:ö marknad, hvarest de hört stölden hos R. omtalas, misstänkte de genast att Gorfinkel ej vore främmande för densamma. Han antastades och erkände sitt brott samt inlogerades i tingshäktet. Vid bäktningstillfället innehade tjufvon icke blott je resterande kontanterna, utan äfven diverse guldoch silfverpjeser, som äfven stulits. Då länsman Johansson kom till stället tog han hand om penningarne, hvilka pr posto afsändes till Wexio. hvaremot tjufven och de omnämnda gnldoch silfversakerna, de senare inlagda i ett försegladt paket, öfverantvardades till sänggevaldiger Bylin, för afforsling till Borås häkte och vidare till Wenersborg. Gevaldigern, som tillfölje af något hinder ej sjelf ville resa med fången, uppdrog åt en hälftenbrukare Danielson i Ringestena, att afföra bonom till staden, I Thorsdags på morgonen bar det i väg, men långt hade man ej färdats, förr än fången såg hvem han hade för sig och beslöt att begagna sig af sin förares enfald för att undslippa hans, under andra förhållanden möjligen ganska angenäma, men nu något besvärliga sällskap. Fången var ej den som knusslade på förtäring under vägen och hans namn i och för sig var ju dessutom redan af beskaffenhet att kunna komma det att gå rundt omkring i en hederlig bondskalle. Vi böra här nämna, att fången, som vid afresan från Svenljunga blifvit försedd med fotbojor, förstått att, sedan han till behörig point uppdrifvit sin körsvens humör och derjemte äfven vunnit hans hela vänskap, locka honom till att lossa på de törsmädliga fotbojorna. Blef så kl. 10 på aftonen. Man befann sig nu vid den i närheten af Borås flytande s, k. Hagmans bäck och bonden körde ned till densamma för att vattna hasten, för hvilket ändamål han måste förfoga sig ned från äkdonet. Vipps var fången ur kärran och som en pil satte han af öfver egorna till höger om vägen. Bonden raglade efter ett stycke, men vågade ej begifva sig långt bort af fruktan för att hästen kunde få lust att göra som resenären. Han erinrade sig dessutom att det värdefulla paketet sanns i kärran, der väl förvaradt i en medförd bösäck. Han skyndar nu tillbaka för att åtminstone rädda detta och fann till sin fröjd att säcken fanns qvar i kärran, men, o ve! ett hål var skurot uti säcken, just lagom stort för paketets borttagande och den som skuret hålet hade ej försummat att gagna det för assedt ända