Göteborgsposten – 26 februari 1868, sida 1

dens qvarter. Der slorera alla sådana ställens välbekanta egendomigheter ännu ipS. än i judegatan i Frankfurt eller vår egen ILonndsditeh ). Der är hvarje hus ett förvaringsrum för en oändlig mingå unkna, af ohyra förskräckligt angripna kläder, som ligga i oordentliga högar på golfvet, tränga sig ut genom kistor och skåp, och hänga på stänger som äro stuckna ut genom fönstren. Der innehåller hvarje källare en rikhaltig samling af skor och stöflar af alla slag och alla storlekar, bland hvilka de små judebarnen kifvas och slåss och leka sina små lekar att bedraga hvarandra. Der äro diverschandelsbutikerna öfverfyllda från alla verldens delar af billiga saker, alla lika oigenkänneliga under ett opartiskt täcke af dam och smuts; der äro bokhandlarne med sina maskstugna folianter och exemplar af bibeln och deras med hebreiska bokstäfver skrifna kungörelser; der äro de billiga bilderhandlarne med sina smörjiga kopior af populära taflor och starkt kolorerade framställningar af franska valplatser och engelska jagtscener. — Vädret var vackert och nästan hela befolkningon stod utanför dörrarne eller lågo i fönstren och pratade, köpslogo, skämtade och grälade. George Dallas tör hvilken ett sådant skådespel var någonting helt nytt, gick mycket långsamt i det han med möda banade sig väg mellan de åtskilliga grupperna, roade sig åt allt hvad han såg och anställde för sig sjelf betraktelser öfver hur mr Dieverbrug väl kunde se ut. Diamanthaudlaren skulle, föreställde sig George, sannolikt vara en gammal man med grått hår och ) Eno gata i London som isynnerhet bebos af schackerjudar,