Göteborgsposten – 26 februari 1868, sida 1

U. gens Byrå är i huset N:o 5 vid Smedjegatan. 6 VF oe LL ULBESE v1l7, I MeV AM 1 Me SAMA MAUAPCu lande, som skogsinspektoren märkvärdigt nog synes ignorera, då de andra verken hafva alls inga privilegier derstädes. Det är väl sannt, att dessa sågar åtnöja sig med träd af mindre dimensioner, men detta borde ej gälla till något undseende uti skogsinspektorens ögon. Dessutom har Baggböle förvärfvat sig afverkningsrätten till det virke, som årligen utstämplas på en stor mängd nybyggen och skatteskogar inom detta revier, och just derigenom uppkomma de förskotter i skd och penningar, som uti rapporten omnämnas; ty, om man i dessa trakter skall kunna påräkna något arbetsbiträde för den lofliga afvorkningen, måste man förse folket med det nödvändigaste för lifvets uppehälle, äfven om arbetsförtjensten ej alltid kan betäcka de erhållna förskotten, som under dessa hårda år måste blifva större än vanligt. Vidare säges, att beslagstaget virke blifvit intummadt, äfven innan K. M:t och kronan afhåndt sig detsamma. Att detta kunnat inträffa under den tid, då Baggböle på auktion inropade sådant virke, är mycket möjligt, men bör ej räknas någon till last. Sågverksegaren bör väl nan spekulant på en ligen att få förvissa ega samma rätt som hvarje anvara, som skall försäljas, nemsig om dess mängd och beskaffenhet. Slutligen må det tillåtas mig att med några ord belysa orsakerna i de flesta fall till den olofliga skogsafverkningen i länets lappmarker och att anledning till misstanken att orsaka densamma så lätt faller på sågverksegarne eller deras ombud. Då sädesskördarne så ofta felslå i dessa trakter och ladugårdsskötseln ej vill fylla alla bebof, söker innebyggaren naturligtvis i skogen de öfriga medlen till sin utkomst. Han avser, att hans område bör tåla en årlig afverkning af t. ex. 100 träd, hvarför han redan tidigt på hösten inställer sig bos verksegarens ombud med begäran om förskott på detta virke. Vanligen äro hans behof så i ögonen fallande och konkurrensen i timmerhandeln sådan, att man måste lemna honom ett mot timret svarando förskott. Om då revierets öfverjägare ej utstämplar mer än halfva antalet af det parti, som egaren påräknat, hvad blir då följden? Jo, i de flesta fall, att jordegaren olofligen afverkar de resterande 50 träden för att fylla det bortlofvade partiet. Han vet mycket väl, att dessa tagas i beslag och säljas, samt att han derigenom mister en del af den påräknade förtjensten, men han är dock alltid förvissad derom, att, hvem helst som köper virket, honom sjelf alltid genom dess uodsorslande till vattendraget skall beredas arbetsförtjenst. Så förfara de fleste lagöfverträdarne, men andra gå mycket längre i brottslighet. Om såsom här två eller flera sågverksegare flotta efter samma vattendrag, så händer, att afverkaren till hvar och en af dem utbjuder och tager förskotter på sitt virke. Den ene lemnar han i sådant fall de utstämplade träden, och för att betala den andre tillgriper han skogen på närmaste kronopark. I alla dessa fall säges, att sågverksegaren lemnat förskotter på den olofliga afverkningen, men man bör betänka med hvad skäl. Häraf synes, att försäljningen af det olofligt afverkade virket för K. M:ts och kronans räkning hellre är en sporre till än ett korrektiv mot det olofliga skogshygget; ty om sådant timmer ej inköptes af verkgsegarno och sålodes ej gaf anledning till någon vidare arbetsförtjenst för ävorkaren, så skulle dylika tillgrepp snart upphöra. Herrar Dickson, som under sista året med stor uppoffring genom förlust af utlemnade förskotter tagit initiativet till detta system, i afeigt att derigenom bereda skydd åt skogarne för framtiden, hafva derför skördat stötsta otack och vi, deras tjenare, blifvit utsatta för ledsamma förvecklingar med jägeritjenstemännen, som väl på något annat sätt borde beredas ersättning för de härigenom minskade sportlerna. En stor skogsbesparing skulle äfven beredas derigenom, att jägeritjenstemannen, i stället för att göra beslag på det oflofligt afverkade virket, tilldelade det verkeegaren i afräkning på hans privilegier eller jordegaren på dess utstämplingsrått; men äfven detta har det onda med sig att minska tjenstemannens inkomster. De ofvannämnda, hr Bergströms skrift vidfogade intygen gå, som sagdt, alla ut på att förklara de förra uppgifterna för falska. Sålunda förklarar en under eåsförpligtelse, att han till jägmästaren Lind på hans flerfaldiga lockelser och tubbningar under sistl. November månad afgifvit bevis om mottagning af förskotter och betalning under de 10 sista åren af inspektoren Bergström för af honom åverkadt virke, men att han under de fem sistsörflutna åren ej haft minsta ombyte med B., och om han möjligen förut för åverkadt virke bekommit förskotter eller betalning af honom, så är det honom alldeles obekant om B. afvetat att det varit olofligen afverkadt eller ej. — En annan yttrar: Med anledning af ett af mig d. 31 nästl. Juli utfärdadt bevis derom att Bergström af mig köpt åverkadt virke, dock ej under de 2 sista åren, varder härmed intygadt, att sagda bevis, som jag underskref efter Mikaeli förlidet år, enligt min vetskap och jägmästaren Linds försäkran endast skulle innehålla det jag visserligen sålt åverkadt virke, men att Bergström mig veterligen aldrig alvetat, att det virke jag till ho