Göteborgsposten – 26 februari 1868, sida 1

glasögon, och en krokig näsa, likasom en af Rembrandta gnidare och sitta i en liten butik, omgifven af de sällsyntaste skatter. Men då han kom till det nummer, den språkkunnige uppgifvit för honom såsom mr Dieverbrugs boning, fann han mycket riktigt en liten butik, men den tillhörde en bokhandlare, och först efter en liten stunds förlopp upptäckte han en på dörrposten målad inskrift som visade mr Dieverbrugs kunder till första våningen, dit George genast begaf sig. Vid ett litet träbord på hvilken stod en messingsvigt, satt cn svartklädd medelstor man af ett aktningsvärdt yttre. Det hebreiska uttrycket var ioke starkt utprägladt i något af hans drag, churuväl en skarp iakttagare kunde upptäcka det på örnnäsan och de fylliga röda läpparne. Han upplyfte sina ögon från en i rödt läder inbunden minnesbok eller dagbok, hvari han hade läst då Dallas inträdde, och helsade höfligt på den främm ande. — Har jag den äran att tala mr Dieverbrug? frågade Dallas på engelska. — Jag är mr Dieverbrug svarade han på samma språk, och han talade med fullkomlig ledighet och utan något synnerligt främmande uttal. Hvarmed kan jag stå er till tjenst? — Jag har fått det rådet att vända mjg till er. Som ni redan förmodligen har märkt är jag en engelsman och jeg har uågra ädelstenar att sälja, som ni måhända skulle vilja köpa. EU Har ni dem med er?