Göteborgsposten – 25 februari 1868, sida 1

hennes qval och lidande. Det föll en skugga på hennes skönhet och hennes stämmas glada klang dog bort, det föregick en förändring at outplänlig sorg med den unga flickan; men den var obemärkt af henne och hvarje annan. Dagarne gingo som de gå i sorg och glädje och omsider inträdde en förändring med mrs Carruthers, och det bief hopp på Poynings; om in icke hopp om att hon någonsin skulle blifva som hon hade varit, vacker och ståtlig som den lugna och aktade husfrun med det klara förståndet och den utmärkta värdigheten i sitt sätt. Detta var ej att hoppas. Hon tillfrisknade; det vill säga hon dog icke, men hon var från deuna stund en gammal qvinna och hela hennes skönhet med undantag af formens odödliga skönhet, hade lemnat Henne. Hon var mycket lugn, tålig och saktmodig, men nervsvag och med litet minne af det förflutna och föga intresse för det närvarande var hon en sorglig skugg. af hvad hon hade varit. Hennes gamla trotjenarinna var icke så bedröfvad öfver denna förändring som hennes man och Clare, då hon hade sina egna skäl att anse det för bäst att det var som det var. Många dagar efter det tillfrisknandet inträdt hade hon med ängslig fruktan förgäfves väntat på ett eller annat tecken på minnets återvändande hos den sjuka, och ehuru den gamla qvinnan bittert beklagade detta skeppsbrott på allt som hon älskade så innerligt, tackade hon dock Gud i sitt hjerta för att lindring tillochmed under denna form inträdt. George Dallas hade icke låtit höra af sig. Så gick tiden och sommaren stod i sin fulla prakt och herrlighet, då det efter en måttstock som passade sig