Göteborgsposten – 21 februari 1868, sida 1

kostrummet och smög sig försigtigt upp på sitt rum, medan en svag känsla af tillfredsställelse, att hennes ärende hade blifvit lyckligt och väl uträttadt, kämpade med den fruktan och tröstlöshet som uppfyllde hennes hjerta. Hon gömde hatt och kap a, utbytte sin klädning, som blifvit våt af daggen, mot en ann an och satte sig vid dörren för att lyssna till de första tecken till lif och rörelse som måtte yttra sig i huset. Snart hörde hov sin onkels steg, som voro lättare och mindre knarrande än vanligt, och gick ut för att möta honom. Han visade sig icke förundrad öfver att se henne så tidigt och uttrycket i hans ansigte sade henne genast att han icke bade goda underrättelser att meddela om den sjuka, — Brookes säger, att hon har haft en mycket svår natt, sade han allvarligt. Jag vill straxt hemta Munns och telegrafera till London efter ytterligare läkarehjelp. Derpå aflägsnade han sig, och ännu mera sorgsen och förvirrad begaf sig Clare till mrs Carruthers rum, der hon fann alla på en allvarsam sjukdom häntydande kännetecken. Doktor Munns kom, och tidigt på eftermiddagen infann sig en stadgad och höflig gentleman från London som var mycket belefvad men temligen tillbakadragen och likaledes gjorde sig skyldig till den oförlåtligt dåliga smaken att sätta en själsskakning i förbindelse med mrs Carruthers sjukdom, hvarför han också eftertryckligt tillrättavisades af mr Carruthers, om än icke med samma stränghet som utmärkt denne gentlemans emottagande af doktor